Vargöborna om slagghögarna: ”Det måste ta slut någon gång”
Vargön: Alloys stora slagghögar har länge varit en del av landskapsbilden runt Vargön. Men de senaste åren har de vuxit – mycket. En del Vargöbor rycker på axlarna, andra är oroliga. – Högarna växer väldigt mycket och så har de börjat tippa på ett nytt st
För riktigt länge sedan ska kor ha betat på Mjölkberget utanför Vargön. Pigorna sägs ha kommit dit för att mjölka, därav namnet.
Senare växte högar av rökstoft och slagg från Vargön Alloys ferrokromtillverkning upp på de gamla ängarna. I dag når de rekordhöjder.
Grusvägarna runt Mjölkberget och Viksgärdet är populära att promenera på. En kvinna som vill vara anonym berättar om hur korna blev mjölkade på platsen. Hon har bott i Vargön i 30 år och märker hur slagghögarna har växt de senaste åren. Kvinnan är ambivalent till Alloys verksamhet och spåren den lämnar.
– Det är förskräckligt. Men så är det folks utkomst, det ger arbetstillfällen. Sedan bruket lades ner är Alloys den enda stora arbetsgivaren i Vargön, säger hon.
Ur en hälsoaspekt är det mest dammet från högarna som oroar henne.
Anita Hustad är ute med hunden Kira. Hon har bott i Vargön sedan 2011. Också hon har sett hur bergen av avfall blir allt större.
– Högarna växer väldigt mycket och så har de börjat på ett nytt ställe. Hur mycket ska de fylla på, snart är hela Viksängen full. Det måste ju ta slut någon gång, säger hon.
På frågan om hon tror att materialet kan vara hälsofarligt svarar hon.
– Det har jag inte tänkt på, utan mer hur högarna breder ut sig i naturen. Och de närmar sig älven nu.
Thomas Björnberg går förbi Mjölkberget flera gånger i veckan.
– Vi ser högarna från huset, men det stör oss inte. De har alltid varit här. Men det stämmer att de blir fler och större.
Han är inte rädd för att det ska var hälsofarligt.
– Jag tror de har kontroll på det. Det dammar en del, men det är från maskinerna när de tippar.
Thomas Björnberg har följt utvecklingen kring Alloys under en lång tid.
– Det har blivit bättre. Högarna täcks med fiberduk, då minskar det som läcker ut. Innan det såg det inte så trevligt ut, det var grönt och gult i dikena. På 70- och 80-talen var det mycket bråk om utsläppen från skorstenarna. Röken var orenad då, nu renar de röken så vi märker inget av den, säger han.
Karin Pantzar, som är ute och går med hunden Jeppe, säger sig inte ha några större synpunkter på slaggkullarna, men lägger till:
– Det känns inte helt bra, det är många som rör sig här på vägarna. De har börjat att lägga högar in till vänster där borta, där har det inte funnits några förut.
Karin Pantzar berättar att en gymnasiekamrat på 90-talet gjorde ett arbete på lakvattnet från deponin. Och det blev en del i att det infördes rening av vattnet.
Vad säger Vargöborna om slagghögarna?
– Jag är uppvuxen här. Jag vet inte om man pratar så mycket om det. Det är inget man funderar på. Jag har inte funderat så mycket på det annat än att det inte känns helt hundra.