Ttela

Bara meter från fest och skål – till bläck och nål

Cypern: Från klubben Grabbarna Grus är det bara några meter över gatan till närmsta tatuerings­studio. Perfekt, enligt studentern­a – om man vill föreviga minnena från studentres­an. – Mamma kommer att få huvudvärk, säger svenska studenten Carl Jerléus.

När fötterna värker, luften känns kvav, varm och kroppen behöver kylas ned – samlas de på gatan. Utanför Grabbarna Grus i Ayia Napa är det varje kväll lika mycket fest utanför stenväggar­na som innanför. På gatan Tefkrou Anthia samlas de i klungor vid klubben. Snackar med varandra, sjunger sånger och röker cigg.

De är på sitt livs bästa resa säger många. Så vem kan egentligen stå emot frestelsen om att föreviga minnena som de under veckan samlat på sig? Inte studenten Carl Jerléus i alla fall.

– Jag har tänkt på det länge. Det är faktiskt ingen fylletatue­ring, jag lovar, säger han.

För mitt emot klubben ligger tatuerings­studion Hardcore. Carl Jerléus står framför disken och pratar ihop sig med tatuerings­studions ägare, Maria.

”Where you want to put ut?” säger Maria.

”I think here”, svarar Carl Jerléus och drar ett osynligt streck med fingret över framsidan på låret.

Själv stod jag också precis vid den där disken på min egen studentres­a för nio år sedan. Tatueringe­n sitter kvar, precis som den borde, på min överarm. I och för sig har den bleknat efter åren. Men det har aldrig minnena från den där kvällen eller studentres­an gjort.

– Man lever bara en gång, säger Carl Jerléus – och jag kan bara hålla med.

När skissen är klar går Carl in bakom ett skynke. Där sitter tatueraren Nikolas redo. Men innan nålen ska få möta huden måste Carl Jerléus lår rakas.

– What is that?! säger han nervöst när rakapparat­en åker fram.

– It is just a razor, don’t worry, svarar Nikolas.

Vi skrattar och Carl Jerléus pustar ut. Det är hans första tatuering någonsin.

Varför just ikväll?

– Det kändes rätt ikväll. Jag fick en känsla. Det är bara att köra på, säger han.

Många studenter som tatuerar sig här i Ayia Napa gör det första kvällen. Men ångrar sig snabbt. Inte för själva tatueringe­n, utan för att sanden och de salta baden kan förstöra gaddningen.

– Jag drar bara silvertejp på sen, det kommer bli bra, säger Carl Jerléus och som har fem dagar kvar av studentres­an.

Då var det dags. Skissen är placerad och klar och nu ska nålen fram. Men var inte rädda. Det är en steriliser­ad nål som sätts i maskinen.

– Vi är väldigt noga med hygienen. Även om inte många tror det, säger Maria.

Carl Jerléus biter sig i läppen och drar en sista suck.

– Då åker vi då.

I tio minuter surras det bakom skynket.

– Okey, it’s done, säger tatueraren Nikolas.

Vad står det nu då?

– To the break at dawn yo. Har ni inte sett filmen Project X?

Carl Jerléus tittar stolt över sitt nygaddade lår. Utanför hörs röster. Det verkar vara fler som vill föreviga sina minnen eller sätta favoritcit­aten på kroppen.

– Morsan kommer få huvudvärk när hon ser detta, säger Carl Jerléus.

Kanske. Det verkar vara många föräldrar där hemma som säger att studentern­a i Ayia Napa kommer att ångra sig. Att ingen arbetsgiva­re vill anställa någon med det svarta bläcket på huden. Men på kullersten­sgatan mellan klubben och tatuerings­studion bryr sig ingen om du kommer ut från tatuerings­studion med gladpack-plast runt låret. Här finns ingen som dömer. Här är det bara att köra på – to the break at dawn, yo.