Kyrkstigens förfall och även våra platåberg
Cyklade kyrkstigen från Tunhem mot Randhemsvallen första gången i år. Döda almar inramar tyvärr stigen, några står upp. En skylt talar om för dig att träden kan falla även när det inte blåser och att du är där på egen risk. Det är en bra upplysning och jag är trygg med cykelhjälm. Nu är stigen så smal på grund av att man inte tar bort sly närmast stigen, kanske för att det kallas naturreservat. Man kan absolut inte gå med barn i vagn eller liknande och inte gå två i bredd.
Jag fick ändå en naturupplevelse där ramslöken i mängd blommade. När jag kom närmare Randhemsvallen var stigen bortspolade efter de senaste regnen troligtvis. Det kanske inte får åtgärdas på grund av att det är naturreservat. Sveaskog är mer intresserad av biologisk mångfald än att vi människor ska kunna vara i naturen. Granbarkborren har man lyckats producera på våra berg – säkert värst i Sverige. För 10-15 år sedan kunde man gå på bergen utan att påträffa döda granar som ligger i stora högar som ett plocke pinn. Då hade man skogvaktare och personal som skötte skogen och tog vara på vindfället omgående.
Fällor för att fånga granbarkborren nu verkar det som man odlar dessa i stället. Vägarna har man lagt så grovt grus på så man kan knappt cykla och absolut inte ha en barnvagn framför sig. Vid samtal med miljöansvarig på bergen fick jag till svar att man ska försöka röja upp de större lederna. Resten får ligga då det är bra med biologisk mångfald. Gött att vi har OK Skogsvargarna som verkligen försöker hjälpa till med att vi medborgare kan vistas på våra berg. Sveaskog – ni måste kunna bättre – det är väl meningen med ett naturreservat att man kan vistas i vår natur.