Teknisk förändring ledde till dragkamp
Tvister inom industrin kring rationaliseringar.
Ny forskning vid Uppsala universitet visar att den svenska arbetsmarknaden under första hälften av 1900-talet inte var så samarbetsorienterad som man tidigare har trott. Trots Saltsjöbadsavtalet 1938 fortsatte konflikterna, särskilt kring tekniska förändringar, vilket påverkade utformningen av den svenska modellen.
Det hävdar Arvand Mirsafian som nyligen disputerade i ekonomisk historia på avhandlingen Arbetarna och tekniken – svensk fackföreningsrörelse, rationalisering och arbetsmarknadspolitik 1920–1950.
FORSKNINGEN BYGGER bland annat på arkivmaterial från Metall, LO, lokala verkstadsklubbar och arbetarrörelsens tidningar. Här har Arvand Mirsafian studerat hur olika synen på rationalisering var även inom fackföreningsrörelsen och hur de interna debatterna påverkade arbetsmarknadspolitikens institutionella ramverk.
– Medan fackföreningsrörelsens ledare ansåg att teknisk förändring kunde leda till fördjupat samarbete med näringslivet, tyckte medlemmarna att arbetsgivarna utnyttjade ny teknik för att både pressa lönerna och höja arbetstempot, säger Arvand Mirsafian.
HANS UNDERSÖKNING visar på paralleller mellan de tekniska förändringarna under mellankrigstiden och 1940-talet, och den omställning som vi står inför idag, med exempelvis Ai-teknik och andra former av automatisering.
– Den tekniska förändringen har alltid inneburit en omförhandling av maktbalansen på arbetsmarknaden. Utvecklingen som vi ser idag är inget undantag. Det finns inga politiskt neutrala tekniker – de formas av olika samhällsintressen, säger Arvand Mirsafian och fortsätter:
– Tidigare historiska händelser kan ge oss bättre förståelse för hur dagens samhälle kan hantera de utmaningar som teknikväxlingen för med sig. ph