Litterärt monster gjorde dottern berömd
Mary Wollstonecraft Shelley (1797–1851) föddes som dotter till Mary Wollstonecraft och William Godwin. När modern dog en vecka efter förlossningen, tog Godwin hand om dotterns uppfostran och utbildning. Mary skolades i litteratur, filosofi och upplysningens idéer.
Vid 17 års ålder förälskade hon sig i den unge poeten Percy Bysshe Shelley. Fadern motsatte sig förbindelsen varpå paret rymde från England till Schweiz där de gifte sig. Tillsammans med den berömde poeten George Gordon (»Lord Byron«), blev Shelleys centrum för en bohemisk krets av författare och konstnärer.
För Mary Shelley var livet hårt.
Hon led av dålig hälsa och hennes två första barn dog i späd ålder. Det tredje barnet, Percy Florence, överlevde. År 1822 drunknade Marys make under en seglingstur, och Mary blev lämnad ensam med sonen Percy.
Mary Shelley skrev mycket – romaner, noveller, essäer och biografier. Hennes berömmelse idag vilar dock främst på ett verk: debutromanen Frankenstein, eller den moderne Prometheus (1818).
Ofta kallas den bara Frankenstein eller Frankensteins monster. Boken har kommit ut i hundratals upplagor och har filmatiserats otaliga gånger. Romanen handlar om vetenskapsmannen Victor Frankenstein som ur död materia lyckas skapa en levande, människolik varelse. Oftast har berättelsen setts som en enkel skräckskildring, men den innehåller viktiga psykologiska och filosofiska frågor. Bland annat berörs människans hybris att sätta sig över naturen, och frågor om hur vi behandlar det främmande och avvikande. Varelsen är först god men förändras av det hat som han möter och blir ond. Till sist vänder han sig mot sin egen skapare.