Järnet från Åkers blev till kanoner
Styckebruk och kruttillverkning i Sörmland.
När Sverige rustade upp under stormaktstiden ökade behovet av vapen för nya erövringar och försvar av gamla. Inte minst gällde det artilleriet. Tillverkningen av kanoner tog fart och var även under lång tid en exportprodukt. En rad styckebruk växte fram – stycke är ett gammalt ord för kanon – varav flera låg i Sörmland.
Ett av de viktigare var Åkers styckebruk, en industri som snart fick ge namn till det framväxande samhället intill. Sörmländsk malm lämpade sig väl för gjutet gods, och i landskapet fanns redan många små järnbruk, vissa med anor från medeltiden.
Malmgruvorna, hyttorna, kalkbruken och vattenhjulen har gjort avtryck i landskapet, synliga många hundra år senare. För författarna bakom den nya boken Åkers bergslag – kanoner och krut, utgiven av Sörmlands museum, har dessa spår varit en viktig informationskälla.
– Vi har kombinerat undersökningar av dem med uppgifter ur Åkers styckebruks företagsarkiv och med hembygdsföreningens mjukare data om de människor som har verkat här, säger Johan Knutsson, professor i möbelkultur vid Linköpings universitet och bokens redaktör.
att tillverka kanoner var ingen enkel sak. Först togs en modell fram, sedan en gjutform som med hjälp av en kran lyftes vertikalt ner i en grop, för att därefter fyllas med flytande järn. Sedan hängdes kanonen upp i en borrvind och sänktes ner över ett snurrande borr. Med hjälp av styckets tyngd drillade eldröret upp.
– Man fascineras av allt det arbete som låg bakom, inte minst timmermännens, säger Johan Knutsson. De måste ju tillverka alla de vagnar, kranar och andra redskap som behövdes för att till exempel få de tunga stenblocken till masugnarna på plats, och för att transportera kanonerna. ph