Robert Capa levde och dog för bilderna
Under sitt drygt 40-åriga liv var den ungersk-amerikanske krigsfotografen Robert Capa på plats med sin kamera under spanska inbördeskriget (1936– 39), det andra kinesisk-japanska kriget (1937–45), andra världskriget (i London, Nordafrika, Italien, Frankrike, inklusive befrielsen av Paris, och slutstriderna i Tyskland) samt i kriget 1948 mellan arabländerna och Israel, liksom i Indokinakriget (1946–54). Under det senare dog han i maj 1954, efter att ha trampat på en landmina.
Förvisso tog Capa många foton på människor i krigstider i vardagliga sammanhang, men hans främsta kännetecken var att han tog stora risker för att fånga stridens bistra realiteter. Han blev snart uppmärksammad på bred front för fotot »Death of a loyalist soldier«, taget i Spanien 1936 och publicerat i franska Vu Magazine samma år, och i amerikanska Life Magazine sommaren 1937. På grund av ett misstag under framkallningen var det få av hans bilder från landstigningen på Omaha Beach under D-dagen 6 juni 1944 som såg dagens ljus. Men den närvarokänsla som de bilder vilka »överlevde« förmedlar, har bidragit till att de ofta har återgivits ändå. Den som är vanligast förekommande pryder omslaget till hans rikt illustrerade krigsminnen, utgivna på svenska 2007 med titeln Krigsfotografen – från Nordafrika till Berlin (originaltitel
1947: Slightly Out of Focus).
År 1947 var han med och grundade den internationella bildbyrån och fotografsammanslutningen Magnum, och tilldelades samma år den amerikanska utmärkelsen »Medal of Freedom«.
På webbsidan popularhistoria.se finns fler artiklar om Robert Capa. ph Ulf Zander