Ungdomens Hitlerdyrkan gick aldrig ur
Veras resa – min syster nationalsocialisten Folke Schimanski kaunitz & olsson
● Vera Oredsson, »den svenska nazidrottningen« som hon har kallats, levde sina första sexton år i Hitlers Tyskland och har därefter hållit denna tid i ett ljust och, som det verkar, förstelnat minne. Då levde hon i ett perfekt ordnat samhälle, menade hon, men med familjelivet var det sämre.
Hennes far, den tyske ingenjören och Samannen Hans, slog henne medan den svenska mamman tittade bort. När Tyskland kollapsade reste Vera till Sverige tillsammans med mamman och brodern Folke Schimanski, som nu har skrivit en bok om sin syster.
ironiskt nog färdades de med de vita bussarna, som hjälpte fångar ur koncentrationslägren, samma läger som Oredsson hela livet har förnekat eller förringat.
Möjligen räddar färden livet på Vera, spekulerar Schimanski i boken – kanske hade hon annars dödats på plats vid något av de luftvärnsbatterier som hon strävade efter att ansluta sig till. Eller blivit mördad och våldtagen när Röda armén gick bärsärkagång i Berlin.
men Vera ser sig inte som räddad. Från och med den vanskliga färden mot det fredliga Sverige stannar hon, enligt författaren, på något sätt i utvecklingen, för evigt dömd att livet igenom försöka återskapa ungdomens naziparadis.
Som medlem i ungdomsorganisationen för flickor, Bund Deutscher Mädel, hade hon redan i tidiga tonår sitt livs bästa dagar.
Vera, men också Folke själv, bildar centrum i denna bok, som runt dem utvecklar sig till såväl ett intressant familjedrama som en god rundmålning av Tyskland under kriget.
författarens Egna och ofta flyktiga minnen kompletteras med litteratur, av Veras självbiografi och föräldrarnas efterlämnade papper. En av fördelarna med boken är att den för fram de tyska kvinnornas aktiva roll i kriget, vilket är mindre vanligt – även om jag ibland tycker att den går lite för långt i beskrivningarna av illdåd både av och mot kvinnor. ph anna larsdotter
Journalist och författare