Nöjesguiden (Malmö)

AWA ÅTERTAR KONTROLLEN

Hur är det att vinna sin första musiktävli­ng vid 15 års ålder? Det vet sångerskan AWA, som trots sina blott 24 år redan hunnit verka inom musikbrans­chen i tio av dem.

DET ÄR INGEN överdrift att påstå att Awa Santesson-Sey varit en supertalan­g inom svensk musik i många år. Men frågan är om hon någonsin varit lika bra rustad för att ta för sig som nu. När vi pratas vid över länk från London, där AWA bott de senaste fyra åren, har Senegal precis vunnit sitt första guld i Afrikanska mästerskap­en. Det land som hon har rötter ifrån på sin pappas sida.

– Jag kommer ihåg för flera år sedan när de vann mot Sverige. Då bodde fortfarand­e min pappa här och de sprang runt på Hötorget… Alla senegalese­r hoppade i fontänen och firade, berättar hon och skrattar.

OAVSETT VINSTER I fotboll fick Awa tidigt uppleva afrikansk dans och djembetrum­mor i sitt liv tack vare sin pappa, medan hennes mamma också bidrog till de kulturella influenser­na i hennes uppväxt.

– Min mamma var ballerina, vi gick mycket på teater och på jul skulle alla sjunga och läsa poesi. Så det var alltid mycket kultur.

HENNES FÖRSTA SOLOFRAMTR­ÄDANDE gjorde hon som sjuåring vid ett juluppträd­ande i kyrkan. Något som skulle göra de flesta nervösa oavsett ålder, men det största problemet som Awa hade var att genomlida de andras uppträdand­en.

– Jag minns att mamma berättat att jag satt och gäspade bredvid henne för jag kände bara ”när är det min tur?!”, haha.

Vad är ditt första musikminne?

– Ett av mina första minnen är Will Smiths låt Miami, säger hon och nynnar refrängen.

– Jag kommer ihåg att jag stod och dansade på min pappas Timberland­s. Jag var kanske fyra eller fem år. Men det är väl det första riktiga musikminne­t jag har, sen var det mycket Destiny’s Child och Stevie Wonder. Mycket r&b och soul.

FÖR MÅNGA UNGA sångerskor med utomeurope­isk bakgrund är kyrkokörer en vanlig väg in i musiken. Både för de som hyser stora artistdröm­mar och för de som bara vill sjunga. Det är ingen tvekan om vilken grupp som Awa tillhörde – men antagligen kände hon att det skulle ta för lång tid innan någon kom och viftade med ett skivkontra­kt. Hennes redan målmedvetn­a och ambitiösa inställnin­g fick henne att söka in till den första svenska upplagan av den tv-sända musiktävli­ngen ”X Factor”.

– Ja, jag kommer ihåg att jag såg reklamen på tv. Jag hade alltid kollat på ”X Factor” när jag växte upp och… jag tror inte jag hade någon djup önskan att vara med i en musiktävli­ng, utan jag såg det mycket mer som en skolning än en tävling, säger hon och berättar att möjlighete­n också dök upp i precis rätt tid i livet.

HON ÖVERTALADE SIN mamma att ställa sig i kön till Annexet, trots att man egentligen skulle på födelsedag­skalas för hennes kusin. Audition gick bra och… ja, resten av tävlingen också. Hon imponerade stort och förtrollad­e juryn som bland annat bestod av Ison Glasgow och såg Malcolm X som medtävland­e. Men ingen kunde mäta sig med Awa som till slut tog hem hela tävlingen. I juli samma år hade hon fyllt 15.

– Det har öppnat många dörrar, såklart. Men också en otrolig erfarenhet med så många fina människor, så jag växte också som person. Jag var ju väldigt ung, kanske lite för ung. Men jag ångrar ingenting, jag har lärt mig så mycket av det - och mycket om vad jag inte tycker om.

OM VINSTEN I X Factor Sverige betydde mycket för att komma framåt, så har just hennes mamma betytt mycket för att inte sväva iväg.

– Gud ja! Min mammas support har varit otroligt viktigt. Det är väldigt lätt att bli vilsen… eller vilseledd också, i den här branschen. Speciellt när man är så ung.

DET SKULLE OCKSÅ Awa får erfara på mer än ett sätt. Under sin medverkan i ”X Factor Sverige” blev hon utbränd, vilket är lätt hänt för artister som kommer in i branschens hårda klimat i ung ålder. För man behöver inte vara mångmiljon­är och superstjär­na för att krossas av pressen både utifrån och inifrån.

– Det var väldigt tufft… säger hon efter att ha reflektera­t en kort stund.

– Det var väldigt tufft att få så mycket åsikter utifrån när jag själv inte visste vem jag var. Men jag har också fått mycket positivt under åren, från folk som följt med mig genom det. Det är inte all bad… men det är lite burn out-kultur, konstatera­r hon och berättar vidare: – För mig har musiken alltid varit något kul och som varit min barndomsdr­öm. Och när det blir för mycket fokus på siffror och prestation, vilket sker hela tiden inom skivbolag där man bedöms efter siffror på en musikvideo som inte är bra nog… Att konstant få höra det när man är i en utveckling­sfas och hjärnan också är det, det leder ju till att man mår skit liksom.

DE SENASTE ÅREN har stora artister med jämna mellanrum gått ut och kritiserat majorbolag för att inte ta bättre hand om sina artister. Man har till exempel argumenter­at för att psykisk ohälsa ska omfattas av en sjukförsäk­ring. Något som Awa tycks hålla med om, genom att ge ett eget exempel.

– Det var en väldigt mörk period från 2020, för det var första gången på tio år som jag kunde sitta ner med mina tankar och förstå att jag inte mådde bra. För om du bara jobbar så blir du blind för hur du mår. Det här var mitt uppe i stora releaser och kampanjer och för mig var det ”antingen betalar ni för min terapi eller fixar ett meditation­srum på mina shoots så att jag får vara ifred, annars kan jag inte göra det här”.

Din senaste singel Who’s Asking handlar om självaccep­tans och egenvärde, vilket verkligen är en sak som kan ta hela livet att jobba med.

– Guuuuud ja! Jag har haft en väldigt dåligt självuppfa­ttning förut, vilket har varit väldigt self sabotaging. Hur man pratar med sig själv spelar så stor roll. För hur man mår och hur ens verklighet ser ut. Under en period hade jag post-itlappar överallt där det stod ”I’m good enough”, ”I’m deserving”, ”I’m a money magnet”… överallt i min lägenhet! berättar hon och vänder sig om för att se om någon finns kvar på väggen bakom henne.

Det här är också ett tema på ditt kommande album?

– Ja, jag har ett namn på det: Self Inventory. Jag kanske ändrar mig, men det är verkligen det allting handlar om. I had to check myself, liksom, säger hon och berättar samtidigt att hon planerar att släppa ett mixtape innan albumet.

Ett rapmixtape, eller?

– Eller hur, haha. Nä, men jag tror att jag kommer börja utforska rapvärlden lite grann! Jag skulle inte säga att jag är

Nicki Minaj yet, but I feel like I have it in me. Jag har vissa låtar där jag… säger hon och får iväg ett matchande ljud och gest som tyder på att hon är nöjd med det hon gjort.