GOAL

SISTA CHANSEN FÖR RICHARLISO­N

Efter två måttligt framgångsr­ika säsonger, präglade av skador och mentala problem, i Tottenham Hotspur, står mycket på spel för Richarliso­n under de närmaste månaderna. Ska han äntligen fylla Harry Kanes skor?

Redan från första början hade Richarliso­n ett till synes omöjligt uppdrag. När han sommaren 2022 gick från Everton till Tottenham Hotspur var det som det förstnämnd­a lagets största oensiva stjärna, en ganska obrasilian­sk brasse som var hård som granit, tu och oöm, samtidigt som han hade ett imponerand­e allroundsp­el, kraftfullt länkspel, enorm löpkapacit­et, bra på huvudet, funktionel­l teknik. Hela paketet helt enkelt. Under åren i Everton hade han också bevisat att han klarade tempot och fysiken i Premier League.

Steget till en större klubb – och, Evertonfan­sen får ursäkta, men för tillfället får Tottenham ändå ses som en sådan – borde vara om inte enkelt så i alla fall naturligt och med relativt goda utsikter att lyckas. Även om Harry Kane fortfarand­e var den självklara och ohotade centrala anfallaren skulle Richarliso­n få sina chanser och om han bara tog de flesta skulle han kunna spela en viktig roll. Dessutom hade ryktena om en snart föreståend­e Kane-flytt börjat växa sig allt starkare. Spelade Richarliso­n bara sina kort rätt skulle han om bara en säsong eller så kunna vara Tottenhams nya självklara oensiva fixstjärna.

Så blev det inte. Inte på något sätt. Säsongen 2022/23 blev i stället ett smärre fiasko för den brasilians­ke anfallaren. Ett enda mål blev det och den stundtals rätt elaka engelska pressen gjorde en poäng av att Richarliso­n trots sin dyra prislapp hade producerat betydligt fler gula kort än mål.

Lära sig kämpa

Hade Richarliso­n varit av annat virke hade han kanske trott att han inte höll på denna nya nivå och sökt sig till en ny klubb, men han valde att stanna i Spurs och kämpa vidare. Precis som han gjorde som ung spelare hemma i Brasilien. Richarliso­n var ju ingen uppburen tonårstala­ng som klubbarna köade för att knyta till sig. Tvärtom.

– Jag har inte tillräckli­gt manga fingrar på händerna för att räkna alla klubbar som tackade nej till mig. Det var inte långt ifrån att jag faktiskt helt slutade med fotbollen.

Efter att ha misslyckat­s med ett antal provspel tog han familjens sista pengar och satsade bokstavlig­t talat allt på ett kort: som en sista utväg satte han sig på bussen till Belo Horizonte och klubben América Mineiro.

– Hade jag inte fått en plats i Américas ungdomslag hade jag inte tillräckli­gt med pengar för att åka de 600 kilometrar­na hem. Jag gav verkligen allt jag hade under den morgonen som provspelet var och jag fick faktiskt en plats.

Om jag hade låtit alla ”nej” jag fått tidigare påverka mig hade jag inte varit där jag är idag,

Richarliso­n fick tidigt lära sig kämpa för att kunna spela sin fotboll. Som många andra brasilians­ka fotbollssp­elare kommer han från fattiga förhålland­en. Under stora delar av uppväxten fick han bo hos sin farbror för att kunna vara nära träningspl­anen, eftersom hans familj inte hade tillräckli­gt med pengar för att han skulle kunna ta bussen till träning och matcher.

– Jag sålde godis och glass på gatan och jobbade på fälten för att hjälpa mina föräldrar. Jag ville göra det för att de och alla andra i min familj och släkt gjorde så mycket för att hjälpa mig förverklig­a min dröm om att spela fotboll.

Den mentala styrkan

När Richarliso­n väl fick in en fot i den profession­ella fotbollen drog han aldrig tillbaka den.

Från andradivis­ionsklubbe­n América gick karriären vidare till först brasilians­ka bjässen Fluminense och sedan till engelska jojolaget Watford, där brassen imponerade stort. Flyttlasse­t gick snart vidare till Everton, och sen alltså till Tottenham.

Värt att notera från Richarliso­ns insats i alla dessa klubbar är att målprodukt­ionen aldrig varit sensatione­ll. Richarliso­n har gjort sina mål, men han har aldrig varit, och är inte nu heller, någon måltjuv. Richarliso­n är ingen Kun Agüero eller Luis Suarez som kan göra två mål på en halv chans.

Däremot är Richarliso­n en spelare som skapar ytor åt andra och som aldrig slutar springa, som aldrig slutar hoppas. Det är en e€ekt av att ha haft det så tu€t i början av karriären.

– Jag lärde mig tidigt att du behöver ha tålamod, uthållighe­t och tro på människan för att nå dit du vill nå.

Den mentala styrkan hos Richarliso­n har hjälpt honom under långa stunder av karriären, men till slut blev det som att det nästan stjälpte honom. VM 2022 var en höjdpunkt i Richarliso­ns karriär, han hade hela livet drömt om att få spela en stor turnering för Brasilien, men på andra sidan turneringe­n sjönk han ned i ett svart hål.

– Jag kände att jag var vid min absoluta topp då, men samtidigt nådde jag något slags gräns. Jag insåg att jag befann mig i en depression. Jag ville ge upp. Jag har alltid sett mig som mentalt stark och många andra såg på mig på det sättet också Efter VM kändes det som om att allt föll sönder för mig.

Söka profession­ell hjälp

Det skulle dröja innan brassen insåg det dock. Först i början av

”Behöver man en psykolog ska man gå till en, så är det bara”

säsongen 2023/24 gick Richarliso­n ut och berättade att han skulle söka profession­ell hjälp.

– Terapeuten jag gick till räddade mig. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Allt jag tänkte på just då var negativa saker: skräp, döden, att allt skulle gå dåligt. Om jag var på internet och googlade saker var det olika former av död jag sökte efter.

Richarliso­ns sviktande mentala hälsa påverkade självklart också hans arbete med Spurs. Efter att Harry Kane slutligen lämnade klubben för Bayern München under sommaren var tanken att säsongen 2023/24 skulle bli brassens år. Det var nu han skulle ta det sista steget och bli Tottenhams stora anfallsstj­ärna. I stället kände han sig låg och skör. Han hade ingen lust till något längre.

– Redan innan jag gick till träningen ville jag gå hem. Jag ville bara sitta på mitt rum för jag visste inte, förstod inte, mina egna tankar. Det gick så långt att jag pratade med min pappa om att ge upp. Det är väldigt ledsamt att prata på det sättet med sina allra närmaste.

Att trä‡a en psykolog blev början till vägen tillbaka.

– Behöver man en psykolog ska man gå till en, så är det bara. Det är bra för de flesta att öppna upp för någon och berätta om sina problem. Jag hade fördomar om terapi, jag trodde det var nonsens, att det var för de som var ”galna”, men jag har upptäckt att det i själva verket är underbart. Det är faktiskt den bästa upptäckten i mitt liv.

På andra sidan de mentala problemen började Richarliso­n leverera bättre också. Efter ett ynka mål under debutsäson­gen i Spurs blev det, trots en del skadeprobl­em och del matcher på bänken elva stycken under den andra. Det går och rätt håll helt enkelt. Nästa säsong kanske Richarliso­n slutligen kan ta det sista steget och bli spelaren Tottenham hoppades att de hade köpt.

G