Syna bluffen om friskolor
Flera friskolemotståndare arbetar systematiskt för att undanröja valfriheten. Frihetsreformen måste värnas.
Friskolereformen har tre decennier på nacken. Idag är det 400 000 elever som tillsammans med sina föräldrar har valt en friskola. Det är en framgångssaga som bygger på en tydlig pedagogik och engagemang för varje elev, lärare och medarbetare.
Men i stället får friskolan klä skott för snart sagt varje samhällsproblem från segregationen till betygsinflationen. Trots framgångarna växer motståndet mot friskolan även hos borgerliga politiker, som väljer att stämma in i kören i stället för att försvara en av de viktigaste frihetsreformerna. Friskolan riskerar att monteras ned trots att även kritikerna säger att de vill slå vakt om valfriheten.
Jag har respekt för saklig kritik, den måste lyssnas till för att kunna göra saker bättre. Verksamhet som finansieras av skattemedel måste prövas och utvecklas.
Men flera friskolemotståndare arbetar systematiskt för att i själva verket undanröja valfriheten. Genom att upprepa falska påståenden om friskolor, har de till och med påverkat det liberala skolpartiet att medverka till att rätten att välja skola blir ett minne blott.
Ett påstående som är centralt i kritiken är att kommunala skolor dignar under bördan att ta emot elever från friskolor som lägger ner.
Nu har Academedia synat korten. Siffror är fakta och talar sitt tydliga språk: av de skolor som stängts de senaste tio åren har endast 24 procent varit en friskola. 24 procent av eleverna har gått till en annan friskola eller stannat kvar på samma friskola som fortsatt med ny fristående huvudman. Friskolor tar ett stort ansvar. Notera att friskolor endast utgör 18 procent av det svenska skolbeståndet. De kommunala skolorna behöver alls inte stå med kostnader för extra lärare och tomma klassrum.
Ett annat påstående är att friskolor tar resurser från de kommunala. I Göteborg gick det häromåret så långt att de styrande politikerna undanhöll pengar från kommunens friskolor trots att lagen säger att det oavsett huvudman ska råda likvärdighet mellan skolor och elever. De styrande partierna, S, V, MP, valde att lägga 90 miljoner extra på skolan – dock bara den kommunala skolan. Det socialdemokratiska skolkommunalrådet Victoria Tryggvadottir Rolka hävdade att det ”ruttna systemet” måste prövas lagligen. Motivet var att de kommunala skolorna har kostnader för pensionsökningar – ett motiv som förnekar att även friskolornas lärare och medarbetare har rätt till pension.
Grundskoleförvaltningen reserverade sig mot de styrande politikernas förslag vilket milt sagt är mycket ovanligt.
Nu har förvaltningsrätten slagit fast att den styrande politiken i Göteborg strider mot lagen och att staden ska betala ut pengar även till friskolorna. Inte ens friskolemotståndare får bryta mot lagen.
Låt mig också ta upp frågan om att friskolor går med vinst som är friskolemotståndarnas viktigaste kritikpunkt.
Det är många, som blandar ihop vinst med vinstutdelning. Vinst är ett kvitto på ansvarsfullt företagande. Även ett skolföretag ska kunna möta oförutsedda och planerade utgifter samt kunna göra investeringar. Vinsten går tillbaka till verksamheten.
En välskött friskola lockar till sig kapital från personer som vill investera i den. Självklart måste det ge viss avkastning. Investerarna bidrar till att privata pengar tillförs skolväsendet på ett sätt som kommer alla till del. Det är alltså inte så att de mjölkar de kommunala skolorna på resurser. De tillför kapital, engagemang och alternativ för elever – och för de medarbetare som inte vill vara hänvisade till en kommunal arbetsgivare.
Men låt mig understryka att vinstutdelning endast görs om det finns ekonomiskt utrymme. Om en skola delar ut en massa pengar till aktieägarna i stället för att bedriva en framgångsrik verksamhet så skulle eleverna inte välja den skolan.
Det är dags att kräva friskolans motståndare på sanningen: De säger sig vilja värna valfriheten, men det är en bluff, en täckmantel för att de vill undanröja rätten att välja skola.
Det är dags att syna bluffen.