Jag vill inte se manliga kollegers håriga ben
Replik
på ”Malin Lernfelt: Lämna shorts och linne när du går till arbetet”.
I en krönika i fredagens Bohusläningen med titeln ”Lämna shorts när du går till arbetet” tar Malin Lernfelt upp något som jag länge stört mig på, nämligen hur man klär sig på sitt arbete, i mitt fall i skolan.
Jag har arbetat som lärare i cirka 30 år och kan inte annat än konstatera att många lärares klädsel idag är direkt opassande jämfört med när jag började arbeta som lärare. Det är faktiskt inte alltför längesen när kavaj var en självvald standard för manliga lärare och de kvinnliga lärarna klädde sig som de vuxna de faktiskt var.
Idag klär sig många lärare som sina elever, med trasiga jeans, urtvättad t-shirt med tryck eller mycket urringade plagg och/eller korta minikjolar.
Att många lärare har problem med respekten i klassrummet och i värsta fall hotas både verbalt och fysiskt kan kanske ha en del med klädseln att göra. Kläder sänder signaler. Jag är övertygad om att många skulle tveka att gå ombord på ett flygplan om piloten välkomnade passagerarna i en rosa uniform med gula prickar! Det är ingen slump att piloter har mörka uniformer. Marinblått signalerar förtroende, lugn och koncentration, alltså egenskaper vi förväntar oss av en pilot.
Jag håller helt med Lernfelt när hon skriver att bara för att man har rätt att klä sig som man vill, är det kanske inte alltid vare sig bra eller klokt. Jag vill faktiskt inte se mina manliga kollegors håriga ben – de hör hemma på badstranden och inte i klassrummet. Så min uppmaning till alla lärare, steppa upp vad det gäller klädseln och lämna ungdomsmodet till just ungdomarna. Och sist men inte minst, lämna shortsen hemma om du är man! Fröken Fräken