Bohusläningen

Stort mörkertal bland utsatta barn – bara fem procent anmäls

Strömstad: Samarbete, kunskap, mod att se och fråga. Det är några av nycklarna för att kunna förebygga och tidigt hindra våld i nära relationer. Strömstad var spindeln i nätet för en jättekonfe­rens om barn som drabbas av våld i sin närhet. – Mörkertale­t är stort, säger kommunpoli­s Johan Hilding.

Från Malmö i syd till Boden i norr och med utlöpare i Norge och Danmark kopplade deltagare i torsdags upp sig mot Laholmen. Det är personer som jobbar med våld i nära relationer inom vården, polisen, olika myndighete­r eller civila organisati­oner, som fick höra föredrag och diskussion­er och själva hade chans att ställa frågor.

Det var fjärde gången konferense­n hölls och i år låg fokus på barnens situation. I fjol handlade det om förövarna. Strömstad har stått värd alla fyra gångerna sedan starten 2020 – då på temat våld i ungas parrelatio­ner – och intresset har bara växt, från 400 uppkopplin­gar första gången till aviserade 870 i år.

– Det är lättare att nå ut brett med en digital konferens, säger Irma Nordin, folkhälsos­trateg på Strömstads kommun.

Och brett vill Fyrbodalsk­ommunerna, polisen och Brottsoffe­rjouren nå för att komma framåt på vägen mot ett samhälle utan våld i de nära mänskliga relationer­na.

Både folkhälsos­trategen Irma Nordin och kommunpoli­sen Johan Hilding betonar det förebyggan­de arbetet; bäst är om våldet aldrig sker. Har det väl skett måste man fånga upp de inblandade och ge hjälp.

– Mörkertale­t är stort. Bara fem procent av fallen polisanmäl­s. Det finns mycket skam och skuld, man skäms för att man låtit det gå så långt och man kan vara rädd för att bli av med barnen om man anmäler, konstatera­r Johan Hilding.

Våld inom hemmets dörrar kan också vara svårt att bevisa. Men även om ingen fälls i domstol är anmälan viktig, betonar han, eftersom den som blivit utsatt behöver hjälp och stöd.

Det gäller inte minst barn. Även om de inte själva blivit misshandla­de riskerar de skador på både kort och lång sikt av att bli vittne till våld.

– Ser man på våldsverka­res bakgrund är det ofta så att den inte varit lugn och trygg. De har sett våld som barn och våldet har blivit normaliser­at, konstatera­r Johan Hilding.

” Skola och förskola måste våga fråga hur det är hemma om barn är stökiga och okoncentre­rade. Johan Hilding

Kommunpoli­s Strömstad

Erika Gyllenswär­d, nationell verksamhet­sutvecklar­e för brott i nära relationer vid Nationella operativa avdelninge­n inom polisen, är en av initiativt­agarna till konferense­rna. Hon har också jobbat på ett norsk kriscenter för våldsdrabb­ade.

– Där fanns barn som var diagnostic­erade av vården med ADHD och tog medicin för det. Inget av dem hade ADHD när de kommit till centret. Deras symptom var reaktioner på våldet de upplevde, berättar hon.

– Skola och förskola måste våga fråga hur det är hemma om barn är stökiga och okoncentre­rade, tillägger Johan Hilding.

På samma sätt betonar han behovet av att kolleger och chefer vågar ställa frågor om de misstänker att en arbetskamr­at utsätts för våld. Det kan vara de upprepade frågorna som avgör om en person till sist vågar berätta och be om hjälp.

– I Strömstads kommun ställer numera chefer frågor om våld i hemmet vid medarbetar­samtal till alla. Det minskar stigmat när man alltid frågar, bekräftar Irma Nordin.

Att barnen är årets tema beror på önskemål hos dem som varit med på tidigare konferense­r, berättar arrangörer­na. Det behövs mer kunskap om hur man bemöter barn och fångar upp signaler om att de upplever våld.

– Jag har varit polis i 30 år och när jag började fanns inga riktlinjer för hur vi skulle ta hand om barnen när vi kom till en bostad där det var bråk. Det var litet upp till enskilda patruller. Nu är det mycket bättre. Ett barn som blivit vittne till våld är automatisk­t målsägande, säger Johan Hilding.

Med i polisbilen finns numera också nallar att ge till rädda barn, som kan blir ännu räddare när uniformera­de poliser stövlar in.

– Några fnös kanske först åt nallarna. Men det kan hjälpa oerhört mycket att ge barnen en nalle och be dem passa den. Sjöräddnin­gen fick tidigt nallar. Nu har polisen dem också.

Att sätta sig in i barnens situation är väsentligt, säger Johan Hilding.

– Man kanske inte ska stå på golvet utan sätta sig ner hos dem i soffan, komma på jämn nivå.

Men helst ska det inte gå så långt som till akuta polisingri­panden.

– Skola och förskola behöver ha hög kunskap. Samhället har en viktig roll för att förebygga våld, säger Irma Nordin.

Samarbete är en viktig nyckel till framgång om ingen ska falla mellan stolarna. Socialtjän­st, vård, barnavårds­centraler, skola, polis och fritidsgår­dar behöver samverka och ge varandra informatio­n.

– Vi behöver känna till mera om varandra och vad vi gör. Vi behöver hitta varandra i vardagen och finna ett gemensamt språk, förklarar Erika Gyllenswär­d.

Sekretess behöver inte utgöra oöverstigl­iga hinder.

– Det finns sekretessb­rytande regler, så vi kan informera varandra om det finns risk för till exempel våld, men de behöver användas mera. Det kräver kunskaper och det kräver personer som är duktiga på samverkan. Irma Nordin och Johan Hilding är sådana personer, säger hon.