Bohusläningen

Vad är det för fel på samhället när våra barn mår så dåligt?

Fungerar inte familjeliv­et som det ska eftersom föräldrar, ska ha så mycket egentid som möjligt? funderar Torsten Torstensso­n (L), Uddevalla.

Enligt färska uppgifter på SVT:S textsidor så står närmare 100 000 barn på kö i Sverige för hjälp hos Barnoch ungdomspsy­kiatrin (BUP). Hur kan detta vara möjligt? Enligt Barnombuds­mannen Elisabeth Dahlin är det en ökning med 80 procent på bara några år. Vad finns det för orsaker till denna gigantiska ökning och varför mår dagens barn och ungdomar så dåligt att det i värsta fall kan medföra självskade­beteende eller suicid? Att det står 100 000 i kö är inte nog utan addera sedan alla dem som redan kommit under hjälp och behandling då får man totalt sett rent skrämmande siffror.

I dessa frågor känner jag mig verkligen som ”Bambi på hal is” men kan inte låta bli att, med ålderns rätt, fundera och reflektera över hur det har kunnat bli på detta sättet och vad det får för konsekvens­er. Det är ett samhällspr­oblem som kostar och kommer att kosta samhället enorma resurser och som kommer att få konsekvens­er för den ”vanliga” sjukvården, men även för den enskilt drabbade med familjer, för lång tid framöver.

Mängder av frågor dyker upp i mitt eget huvud: Har det digitala samhället någon roll i detta med ständig uppkopplin­g och ett informatio­nsflöde som gör att hjärnan nästan kokar? Är det kamrattryc­k på olika sociala medier och alla dessa influencer­s som berättar om hur duktiga de är och försöker skapa sig en förmögenhe­t utan att utföra ett hederligt arbete? Fungerar inte familjeliv­et som det ska eftersom föräldrar, ska ha så mycket egentid som möjligt? Är det oron och våldet i skolorna, som definitivt har eskalerat på senare tid?

Mår föräldrarn­a lika dåligt som barnen, i dessa ekonomiskt pressade tider, vilket skapar en otrygg hemmiljö? Är elevhälsan tillräckli­gt kunnig och engagerad? Har det materialis­tiska och egoistiska samhället tagit överhanden? Har föräldrar, skola och övriga samhället helt kapitulera­t

"Har föräldrar, skola och övriga samhället helt kapitulera­t inför barn och ungdomars mobbning och asociala beteenden?

inför barn och ungdomars mobbning och asociala beteenden? Det finns absolut hur många funderinga­r som helst ytterligar­e men den stora frågan är vad vi ska göra åt den rådande situatione­n som är förödande för oss alla?

Jag är definitivt inte kunnig nog för att uttala mig om den rådande situatione­n och har inte heller någon lösning på problemen, det har vi så kallade experter som ska lösa, men jag blir sannerlige­n orolig för framtiden när siffror som dessa presentera­s.

Det är kanske dags att tillsätta någon form av kriskommis­sion. Börja med offensivt preventivt arbete i förskolor och skolor, där kan man troligtvis fånga upp en stor del av problemen. Stötta föreningsl­ivet, som är en mycket viktig part i sammanhang­et. Och slutligen måste vi ge föräldrarn­a förutsättn­ingar och möjlighet att intressera och engagera sig under sina barns uppväxttid, samhället kan inte ensamt ta på sig ansvaret för att lösa detta gigantiska problem. Torsten Torstensso­n (L) Uddevalla