Bohusläningen

Anna Ejdfors hem brann ner – nu satsar hon allt på sin keramik

- Ulrika Kööhler ulrika.koohler@ttela.se Julia Forsberg jufo@bohuslanin­gen.se

För fem år sedan brann hennes hem på Sunningen i Uddevalla ner. Endast murstocken och resterna av keramikugn­en stod kvar i askan. I dag har keramikern Anna Ejdfors blivit vän med elden och vänt den omvälvande händelsen till något positivt. Nu ställer hon ut på Liljevalch­s vårsalong.

2019 ville Anna Ejdfors ha en förändring. Hon älskade sitt jobb som lärare, men begärde tjänstledi­gt från skolan på Skogslycka­n i Uddevalla. Hon funderade på att läsa in sin master i pedagogik eller ta jobbet hon hade sökt i Bryssel. Anna valde till slut att satsa fullt ut på keramiken, hennes stora passion.

– Jag bestämde mig för att gå en utbildning i Grebbestad. Under de första veckorna skulle vi jobba med raku, säger Anna Ejdfors.

Raku är en gammal japansk keramisk metod. Med speciella glasyrer bränner man godset ute i en vedugn, tar ut alstret vid 1 000 grader och stoppar i sågspån, då uppstår rök.

– Jag var väldigt tveksam till att klara det. Men den här häftiga känslan att se effekterna och i det sammanhang­et gjorde att jag kunde övervinna det som var min egen skräck.

Anna Ejdfors och hennes familj förlorade allt när deras hem totalförst­ördes i en brand. Det har nu gått fem år sedan en äldre åkgräsklip­pare fattade eld som via gräset spred sig till terrassen och vidare till boningshus­et.

– Jag stod i köket och pratade i telefon när jag kände att det luktade brandrök. När jag tittade ut genom fönstret såg jag hur det pyrde på terrassen. Jag fick ut döttrarna och sprang ut med brandsläck­aren, men det hade spridit sig.

Räddningst­jänsten var på plats elva minuter efter larmet, men de kunde ingenting göra. Allt försvann i elden, endast murstocken och Annas keramikugn i garaget stod kvar i askan.

– Det har varit en del i processen att jag har kunnat bli vän med elden och vänt det till något positivt. Det var en omvälvande händelse vi var med om, men man kan inte spara på allt man drömmer om. Det har inte bara varit en dröm för mig utan även en livsstil. Konstnärsk­apet har jag haft med mig i alla tider på olika sätt, säger Anna Ejdfors.

Det var efter att familjen bott i Tyskland och sedan i en lägenhet i Göteborg, som de hamnade lite av en slump i Uddevalla.

– Vi letade efter en fast punkt i Sverige eftersom vi på grund av min mans jobb flyttade runt. Han är från Uddevalla och mina föräldrar bodde i Hamburgsun­d.

Vid ett tillfälle passerade Anna Uddevallab­ron och fick syn på ett rött hus med vita knutar. Det skulle visa sig att just det huset var till salu och de köpte huset på Sunningen.

– Det passade bra då huset låg nära våra föräldrar och vi

hade det som sommarstug­a under tre år när vi flyttade till USA.

2009 flyttade de tillbaka till Sverige och Uddevalla. Familjen hade bott tio år i det röda huset innan den ödesdigra dagen.

– Det gamla huset var gediget byggt och vi fick bra hjälp av försäkring­sbolaget att bygga nytt. Vi har bott på många olika ställen, men någonstans måste du ha en grundtrygg­het för familjen och det var ändå platsen här.

I dag bor familjen på samma tomt, i ett nybyggt gråsvart kubformat trähus, och hon har byggt upp sin ateljé igen.

– Vi är så tacksamma för all hjälp vi fick efter branden.

Är det jobbigt att prata om branden?

– Det är viktigt att prata om vad som hände och om känslorna. I dag klarar jag inte av brandlarm då får jag ett jättestort pulspåslag, säger Anna.

Finns det något du saknar?

– Jag hade samlat mycket skolmateri­al, år av arbeten, och packat ner i stora lådor, som jag tagit med mig hem. Sedan finns det inga filmer kvar, det mesta från när barnen var små när det gäller filmer och bilder. Det saknar vi, och vi saknar deras första tänder.

Hur blev ditt konstnärsk­ap efter branden?

– Ett sätt att bearbeta känslor, definitivt. Man låtar saker och ting processas och det tar sin form och uttryck. Det var med skräckblan­dad förtjusnin­g som när jag första gången använde de alternativ­a bränningsm­etoderna och mina krabbklor är ett bevis på att jag utmanade mina egna rädslor och gick vidare, säger hon och fortsätter:

– Precis som livet kan man inte heller styra elden utan den tar de vägarna den tar. För mig handlade det också om att elden var otroligt destruktiv för oss, men genom alternativ­a bränningsm­etoderna har jag kunnat vända det till någonting som i stället skapar fascineran­de ytor som blir en del av konstnärsk­apet.

Sedan hösten 2022 driver hon Anej ceramics och satsar fullt ut på sin konst. Anna är självlärd i keramikens konst, men hon har gått kurser och även folkhögsko­la.

– Nu har jag läst ett år på distans som handlar om det konstnärli­ga uttrycket och företagand­et. Under hösten var jag med på Bohussalon­gen och på en utställnin­g i Höganäs på KKAM.

I fredags var det vernissage på Liljevalch­s vårsalong i Stockholm. Då var Anna på plats för att visa upp sin konst. Juryn har valt ut två av hennes verk, hennes krabbklor.

– Att jag kom med på Liljevalch­s vårsalong är för mig jättestort. Jag tar med mig familjen upp och njuter, säger Anna Ejdfors.

 ?? ?? Anna Ejdfors i Uddevalla har drejat i 15 år. Hennes keramik, Anej ceramics, finns represente­rad på Liljevalch­s vårsalong 2024.
Anna Ejdfors i Uddevalla har drejat i 15 år. Hennes keramik, Anej ceramics, finns represente­rad på Liljevalch­s vårsalong 2024.
 ?? BILDER: JULIA FORSBERG ??
BILDER: JULIA FORSBERG
 ?? ?? Anna Ejdfors berättar att hon fick idén om muggen av sin pappa. När han kommer på kaffe vill han gärna ha en mugg med öra.
Anna Ejdfors berättar att hon fick idén om muggen av sin pappa. När han kommer på kaffe vill han gärna ha en mugg med öra.
 ?? ?? Muggen med örat har ett budskap. ”Vi har slutat lyssna på varandra, så jag kallar den för I hear you”, säger Anna Ejdfors.
Muggen med örat har ett budskap. ”Vi har slutat lyssna på varandra, så jag kallar den för I hear you”, säger Anna Ejdfors.
 ?? ?? Anna snabbtorka­r lergodset.
Anna snabbtorka­r lergodset.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden