Joel Alme borde vara större även i Uddevalla
Många Uddevallabor borde ångra att de inte tog sig till Östraboteatern på torsdagskvällen för att se Joel Alme fylla en knappt halvfull salong till brädden med både starka låtar och känslor under en mycket personlig spelning.
På fredag och lördag kväll avslutar Joel Alme sin höstturné med två i princip utsålda spelningar på Storan i Göteborg.
Men på torsdagskvällen i Uddevalla är salongen alltså inte ens halvfull för den avskalade spelningen, som bara består av Joel Alme och hans gitarr.
Det bekommer dock inte 43-åringen från Majorna det minsta när han efter två inledande låtar ber teknikbåset höja belysningen i salongen.
– Jag ser er ju knappt, säger han till publiken.
Med salongen halvt upplyst använder han sedan den intima stämningen till sin fördel under långa och brännande personligt utlämnande mellansnack mellan varje låt.
Om konserten spelats in hade den kunnat fungera som ett av de bättre sommarprat Sveriges Radio åstadkommit på många år.
Även låtarna lyfter med hjälp av mellansnacken – som rör allt från döda barndomsvänner, missbruk och en trasslig uppväxt till gamla Göteborgsprofiler, lyckan över att ha bildat en egen familj och en nu övervunnen skräck inför fönsterkuvert på hallmattan.
Till sist gör den halvfulla salongen spelningen bara ännu bättre, och man får en känsla av utvaldhet av att ingå i den lilla publikskaran.
Det är orättvist att Joel Alme för de bredaste massorna ännu är relativt okänd och för många mest är killen som skrivit IFK Göteborgs inmarschlåt.
Han borde vara större än vad han är; och är utan tvekan bara en simpel Så mycket bättre-medverkan från en utsåld turné runt i rikets alla konserthus.