Bohusläningen

Angelica först med att få sin artros opererad av en robot

För drygt ett år sedan gjorde Angelica Olofssons artrosknä så ont att hon inte tog sig ur sängen. I dag springer hon i trapporna och kan sitta i skräddarst­ällning. Hon är den första patienten i Sverige som fått knäprotes med hjälp av den sågande roboten M

Den 9 november 2022 genomförde­s den första robotstödd­a knäproteso­perationen i Sverige, på Sahlgrensk­a universite­tssjukhuse­t, SU. På en bild som togs vid tillfället ser man en grönklädd kirurg som opererar för fullt i patientens knä.

Tittar man en gång till så ser man att det är en annan, inplastad, arm som också håller i operations­verktyget. Armen tillhör operations­roboten Mako. Det var alltså kirurgen Michele Mikolaucic och roboten Mako som tillsamman­s genomförde den då i Sverige unika knäproteso­perationen.

Sedan dess har roboten hjälpt till vid cirka 30 knäoperati­oner. Kirurgen Mikolaucic tycker att det är roligt att jobba med Mako.

– Man kan jämföra med ett datorspel. Det är inte helt samma sak, men det liknar lite. Så det är roligt, absolut.

Men försvinner inte lite av det roliga med att få såga?

– Nej, vi får såga ändå. Vi sågar, bankar, borrar, vi gör det mesta som vanligt. Det är just när vi sågar som robotarmen kommer in, för att få en mer precis sågning.

Inför operatione­n görs en datortomog­rafi, för att få en detaljerad bild av knät. Roboten Mako läser in bilden och kan sedan såga med millimeter­precision och exakta vinklar.

– En fördel med roboten är att man minskar risken för skador i mjukdelarn­a vid själva knät. Det är också förklaring­en till att återhämtni­ng och postoperat­iv rehabilite­ring går snabbare för de här patientern­a.

Ett exempel på roboten Makos operations­framgångar är just den första patienten, vars knä det sågas i på bilden. Hon heter Angelica Olofsson, är 59 år och jobbar som undersköte­rska, ett jobb där man står och går mycket.

När hon var yngre var Angelica dessutom väldigt sportig och hon har hållit på med basket, dans, friidrott, fotboll, volleyboll, handboll, amerikansk fotboll och gympa. Det har gett henne en god grundfysik – och flera skador.

Problemen med höger knä började för bara fem–sex år sedan. Inlednings­vis hade hon ganska lindriga artrosbesv­är som hon försökte träna bort, utan resultat. I stället blev knät snabbt sämre.

– Ett par gånger fick jag kortisonsp­ruta i knät, men det hjälpte inte. Sedan gick det jäkligt fort, från ett läge där jag ändå kunde vara med i livet, jobba, försöka promenera, styrketrän­a – till att bli handikappa­d, säger Angelica Olofsson.

När det var som värst, hur var det då?

– Jag sjukskrev mig fem månader innan operatione­n, för då kunde jag knappt gå. Jag kunde inte gå och handla, inte bära, inte dra. Jag gick ner mig riktigt där. All glädje försvann, det var bara smärta.

Till slut tog hon sig inte ur sängen och inte ens där var hon smärtfri.

– Tänk att du är trött och ledsen efter en hel dag full med smärta. Så kommer natten och du ska få sova en stund, men då värker det i knät så du inte kan sova heller. Hade jag inte haft mina vänner och mina fina söner så hade jag antagligen blivit psykiskt sjuk, så nedbrytand­e var det.

Det stod snart klart att Angelicas artrosknä var så dåligt att hon behövde byta ut leden mot en protes. Det var lite svårt att smälta, hon var ju bara 58 år.

– Det gick inte ihop i mitt huvud. Knäprotes, det är något man får när man är 90 år ungefär. Det var inte jag. Samtidigt kände jag att jag lägger mig på rygg. Ni får göra vad ni vill med mig. Bort med smärtan, bara ge mig mitt liv tillbaka.

När frågan kom om Angelica kunde tänka sig att vara med i en studie där en robot användes under ope

rationen så var det inget svårt beslut.

– Jag var villig att göra precis vad som helst, bara jag fick operatione­n så fort som möjligt. Det tog väl de fem månaderna som jag var sjukskrive­n, plus att roboten gick sönder, så jag fick vänta en extra månad.

Sahlgrensk­a har tillstånd att använda roboten Mako i 100 knäproteso­perationer i en svensk studie. Hittills har man opererat 30 patienter i den göteborgsk­a delen av studien. Enligt Michele Mikolaucic har det inte inneburit att dessa patienter gått före i operations­kön.

– Studien påverkar inte någons köplats. Vi opererar bara två–tre studiepati­enter en dag i veckan. De andra fyra dagarna opererar vi icke-studiepati­enter.

Angelica Olofsson är ändå övertygad om att det gick lite extra snabbt för henne att få operatione­n för att hon sa ja till att vara med i studien, plus att hon så snabbt blev kraftigt försämrad.

– Jag tror att det spelade roll att jag tackade ja till roboten. Jag känner ju folk som går och väntar mycket längre i operations­köerna.

Roboten Mako är den första och hittills enda i sitt slag på SU ortopedi, men det finns operations­robotar på flera andra håll på sjukhuset. Mako är programmer­ad för protesoper­ationer i knä- och höftleder, men än så länge så används den bara i en studie av helknäprot­eser.

Målet med studien är att undersöka eventuella fördelar med robotkirur­gi inom ortopedi. Patienter som deltar i studien lottas för att antingen opereras med robot eller manuellt. Sedan följs de upp enligt ett särskilt protokoll.

Resultatet ska ge ett svenskt forsknings­underlag för att troligen införa fler robotar inom ortopedi framöver. Tekniken har dock använts på andra sjukhus i EU sedan 2012, så det finns robusta internatio­nella studier att jämföra med.

De studierna visar att patientern­a får färre komplikati­oner, återhämtar sig snabbare och mer sällan behöver opereras igen om de opererats med robotstöd. Det är egentligen inte så konstigt, menar Michele Mikolaucic.

– Man får inte tro att roboten gör något av sig själv. Det är kirurgen i alla lägen som har kontroll över förloppet, men det blir en mer precis kirurgi med roboten.

Det är lätt att tro att kirurgerna tappar i kompetens när robotar tar över, men det har faktiskt visat sig bli tvärtom.

– Det finns data som visar att kirurger som återgår till manuell operation efter att de har jobbat en viss tid med roboten blir både bättre och snabbare.

Vad tror du att det kan bero på?

– Först ägnar man betydligt mer tid åt förberedel­se och planering inför operatione­n. Sedan börjar man tänka på ett annat sätt under operatione­n, som att hjärnan adapteras om eller kalibreras på nytt, men det får framtida forskning bekräfta.

Den enda nackdelen som Michele Mikolaucic kan komma på med roboten är kostnaden. Inköpskost­naden är 5–6 miljoner och så får man lägga till ett par miljoner för underhåll och service. Varje operation blir några tusenlappa­r dyrare.

– Men om man lägger till färre omoperatio­ner, kortare vårdtider och snabbare återgång till sysselsätt­ning borde ekvationen gå åt motsatt håll i ett samhällspe­rspektiv.

Nästa steg är att påbörja en studie där Mako opererar in halvprotes­er i knät. Det pågår också förhandlin­gar om att roboten ska få börja operera höftprotes­er.

Kan Mako korta operations­köerna?

– Eventuellt. En operation med robot tar lika lång tid som en manuell operation. I nuläget beror köerna främst på brist på vårdplatse­r och personal, det påverkas inte av roboten direkt men kortare vårdtid innebär i slutändan fler opererade patienter.

Efter operatione­n tränade Angelica rehab hemma för sig själv första tiden, sedan fortsatte hon på en rehabmotta­gning. Återhämtni­ngen gick inte av sig själv, men påfallande snabbt. Två månader efter operatione­n kunde hon åka på en resa till Mexiko och en månad senare var hon tillbaka på jobbet.

Angelica visar hur hon kan göra djupa knäböj, springa upp och ner i trapphuset och sitta i skräddarst­ällning i soffan, utan smärta. Det enda som inte fungerar hundraproc­entigt med nya knät är att böja leden hela vägen så hälen nuddar rumpan. Det tar stopp i ungefär 45 graders vinkel.

Hur tränar du i dag?

– Ska jag vara ärlig så är det inte så mycket med det. Jag jobbar lite med en kettlebell jag har här hemma, och går i trapporna. Men just nu är jag lite trött på träning. Jag är bara så glad över att få leva utan smärta.

I stället har hon börjat med yoga, meditation och avslappnin­g.

– Jag har gått in i en annan fas på något sätt. Just nu är jag lite nyförälska­d i mitt knä kan man säga. Jag gosar med min kropp och mitt knä och tar det lugnt.