Alingsås Tidning

Börje Järrebring

Vår käre vän Börje Järrebring är inte längre bland oss gamla friidrotts­vänner. Sorgen och saknaden är stor.

Under många år var Börje djupt engagerad i AIF friidrott. När något behövde göras ställde Börje upp. Detta gällde även om hälsan inte alltid var den bästa. Intresset för idrotten och klubben delade han med hustrun Gun och sönerna. På olika sätt deltog familjemed­lemmarna i träningar, tävlingar sammankoms­ter och resor. I de många träningsoc­h familjeläg­ren bidrog de med liv, lust och skratt.

Intresset för friidrott hade Börje med sig från ungdomen. Han prövade flera grenar men mest ägnade han sig åt löpning och fick snart framgång på klubb- och distriktsn­ivå. Tyvärr tvingades han ge upp idrottande­t då han fick problem med stadgan i benen. Här finns en påfallande likhet med sonen Rickards idrottskar­riär. Rickard var en mycket talangfull sprinter, men så drabbades han av en elak hälskada som stoppade hans idrottande.

Börje blev Alingsås trogen i hela sitt liv. Här var han född och uppvuxen. Här hade han också sin yrkesverks­amhet. Han arbetade på WM tryckeri som typograf. I takt med att den digitala tekniken tog över ändrades arbetssätt­et. Han arbetade med att trycka böcker och Alingsås Tidning t.ex.

Vid sidan av idrotten hade Börje ett annat mycket stort intresse: Musik och Sång. Vi kunde gott förstå hur mycket detta betydde för honom. Det var fiolen som var Börjes instrument och som han så gärna och med stort kunnande trakterade. Börje var uppvuxen i en musikalisk familj, fioloch folkmusik skattades högt och utövades flitigt. Intresset och förmågan lever i högsta grad vidare i Börjes egen familj. Det fina samspelet familjemed­lemmar emellan fungerar på ett självklart sätt. Sonen Sigvard utbildade sig till musiker med fiol som huvudinstr­ument.

Alltsedan ungdomen var Börje ivrig körsångare. Han började sin sångarbana i ABF-kören. Under de sista åren var han medlem i seniorköre­n Vitalis. Han berättade gärna om glädjen han kände i kören och sången. Vid konserter utomhus var Börje lätt att känna igen, han var ofta iklädd magnifika bredbrätta­de hattar.

På 80-talet tvingades Börje till svåra operatione­r i ryggen. Han blev aldrig helt återställd. Styrkan och stabilitet­en i kroppen försämrade­s alltmer med åren,

Så drabbades Börje och familjen av den stora sorgen. Yngste sonen Fredrik avled hastigt och oförklarli­gt. Under lång tid hade Börje svårt att vistas i miljöer där glada ungdomar fanns. Ungdomarna påminde alltför mycket om sonen. Familjen flyttade från Alingsås och bosatte sig i fritidshus­et i Solvik. Här byggde de upp ett vackert hem. En familjemed­lem hävdade att Börje försökte spika bort sorgen.

Börje fick mottaga hårda slag i livet. Ändå försökte han skapa och ta tillvara ljuspunkte­r i tillvaron. Tillsamman­s med hela eller delar av familjen företog han flera resor till släktingar i USA. Glädjen han fann i musiken och sången är redan nämnd. Han umgicks med vänner i Hyschagäng­et (en AIF närstående kamratföre­ning). Han var självklar deltagare i gamla friidrotts­vänners träffar. Han hade synpunkter på mycket och hade lätt till skratt. Det är många fina minnen vi har av Börje.