Tre föräldrar: Så hanterar vi att ha våra barn utomlands
Självklart är det roligt när de vuxna barnen vill och vågar vidga sina vyer. Men hur överlever man som förälder när förändringens vindar blåser och barnen plötsligt flyttar utomlands? Alingsås Tidning har frågat tre föräldrar hur det känns att ha sitt bar
I många år tar vi hand om våra kära avkommor, tröstar dem, kör till träningar och ser till att de har rena kläder. Fortare än man tror kommer dagen då de springer ut med studentmössan i handen:
”Och den ljusnande framtid är vår. Inga stormar än, i våra sinnen bo, hoppet är vår vän och vi dess löften tro…”
Helt plötsligt kommer dagen, då de planerat eller kanske helt oväntat, berättar att de ska flytta – utomlands! Du inser att barnet blivit vuxet, tar egna beslut och bestämmer över sitt liv. Kanske känner du en skräckblandad förtjusning, samtidigt som du är stolt och imponerad av deras mod.
Barnet förbereder sig, planerar och packar. Tiden rullar på, och fortare än du tror kommer dagen då du vinkar av barnet på flygplatsen och önskar en säker resa och ett spännande äventyr.
– Om man känner sig ledsen, får man tänka att man behöver anpassa sig efter hur barnet väljer att leva sitt liv. Med vuxna barn får man lära sig att ”spela på deras planhalva”, säger Gerd Börgeson, psykoterapeut.
Rummet står tomt, det går inte åt lika mycket mat och träningskläderna lyser med sin frånvaro i tvättkorgen. Navelsträngen är klippt, med den stora saxen.
Nu väntar en ny tid. Ni hörs inte lika ofta, du vet inte vad som händer eller hur barnet mår. Det gäller att hitta nya vanor, där ”lagom” är förnamnet, att fråga lagom mycket och att ringa lagom ofta.
– Det är bra att intressera sig för barnens nya vardag. När man tittar på väderprognosen, kan man passa på att se hur vädret kommer bli där barnet bor. Man kan försöka hänga med i samhällsdebatt och politik. Det är viktigt att engagera sig, vid semestertider kan man försöka träffas om ekonomin tillåter, tipsar Gerd Börgeson.
Hur ska man handskas med osäkerheten om man inte vet när barnet kommer hem? Det är inte så mycket att göra åt menar Gerd.
– Acceptera att barnen lever sitt liv. Det kan innebära att de gör egna val i form av partner och resor. Gilla läget, gör det bästa möjliga av det.
Var lyhörd för om det är något med barnet om du känner dig orolig, föreslår Gerd. Händer det något allvarligt så får du kanske resa dit. Vad ska man göra om det händer något allvarligt med en nära anhörig när det vuxna barnet är utomlands?
– Det är viktigt att vara hundra procent ärlig, annars kan det bli en otrygghet, så att de oroar sig. Är man oärlig en gång, kan tilliten försvinna. Berätta vad som händer hemma, om någon till exempel är sjuk, förklarar Gerd.
Det kan vara tufft att ha sitt barn långt bort, men det kan även vara utmanande för sonen eller dottern. Många föräldrar är kanske stolta att de fostrat ett barn som har mod, kunskap och självförtroende att våga prova sina vingar, flyga högre och längre.
Genom att upptäcka världen, träffa nya människor, insupa nya miljöer och dofter, kommer barnen att växa. Växa genom ansvar, möten och upplevelser. Det är stort.
Föräldrarna kommer också få nya erfarenheter genom att lära sig handskas med oro, saknad och längtan.
Så, hur är det att ha ett barn ett utomlands? Här berättar tre föräldrar om sina känslor.
Fredrik Gustafson,
54 år, Herrljunga:
– Min dotter Lisa Gustafson flyttade till Chicago, USA, när hon var 21 år.
Varför flyttade hon?
– Studier i kombination med att spela fotboll. Hon flyttade 2022.
Hur länge skulle hon vara borta?
– Tre år, hon tog en termin i taget.