Spionage på 1500-talet
Elisabet I, ätten Tudors sista regent, inrättade en underrättelsetjänst för att behålla tronen.
Som protestantisk drottning utan tronarvinge hotades Elisabet I av dem som hellre ville ha skottarnas Maria Stuart som regent. På grund av risken för attentat skapade drottningen ett nät av spioner som skulle varna henne för illojala undersåtar och upptäcka utländska komplotter. Hennes underrättelsetjänst leddes av den protestantiska juristen sir Francis Walsingham och spionerna var några av landets skarpaste hjärnor – akademiker, vetenskapsmän och språkvetare som alla gjorde sitt för att skydda den utsatta monarkin.
Underrättelsetjänsten hade också nytta av tekniska framsteg. Under perioden började man använda osynligt bläck gjort av mjölk eller citronsaft, som blev synligt när pappret värmdes över ett stearinljus. Krypteringen blev mer avancerad, och spionerna var tvungna att både kunna skriva och tyda olika koder.
Under drottningens regens avslöjades en rad sammansvärjningar för att störta eller döda henne. Underrättelsetjänstens information räddade förmodligen livet på henne mer än en gång. Den fängslade rivalen Maria Stuart lyckades till exempel skicka kodade meddelanden till sina bundsförvanter via öltunnor. Men vad hon inte visste var att öltunnorna smugglades av en dubbelagent som tydde meddelandena och kunde avslöja att Maria Stuart var delaktig i en komplott för att döda drottning Elisabet. Alla inblandade dömdes till döden för förräderi, även Maria Stuart själv.