Det stora tågrånet 1963
Ett djärvt och skickligt utfört rån som förstördes av ett brädspel.
Efter att Bruce Reynolds släppts från fängelset 1962 började han och några nära medhjälpare smida en djärv plan. De skulle råna ett tåg fullt med värdepost, som nästan alltid innehöll kontanter. Upplägget blev än mer lockande genom att man beslutade att slå till dagen efter en långhelg.
Reynolds och hans gäng från nordöstra London slog sig samman med ett gäng från sydost, och tillsammans började de planera det mest legendariska rånet genom tiderna. Tack vare en man på insidan, ”nordirländaren”, visste rånarna exakt vilket tåg de skulle hejda och när. Planen att stoppa tåget med en stoppsignal gick i lås, men när rånet var i full gång dök det upp ett oförutsett hinder.
En av rånarna, ”Peter”, hade ägnat flera månader åt att lära sig köra tåg med hjälp av järnvägsanställda, under förevändning att han var en hängiven tågentusiast. Han hade varit säker på att han skulle kunna köra tåget, men självsäkerheten gick upp i rök när han såg det enorma diesellokomotivet. Det var något helt annat än de små tåg han hade övat på. Rånarna fann ingen annan råd än att tvinga lokföraren att köra tåget åt dem.
När pengarna flyttats till flyktbilarna drog sig rånarna undan till ett gömställe. De hade stulit 2,6 miljoner pund (runt 300 miljoner kronor i dagens penningvärde) på bara några minuter, utan vare sig vapen eller våld. Men den geniala planen gick raskt i stöpet.
Den första tabben var att en av gängmedlemmarna sa åt tågpersonalen att vänta en halvtimme med att ringa polisen. På så sätt avslöjade de att gömstället inte låg långt därifrån. Dessutom hade männen spelat Monopol på gömstället, och där hittade polisen deras fingeravtryck. Det bidrog till att besegla rånarnas öde. Polisen kunde snabbt gripa de flesta av dem.