Ljuskonst och musik i fin dialog
Billnäs stora smedja visade sig vara en fungerande plats för festivalen Metronom. Med sitt mångsidiga program bjöd festivalen på något för alla.
Evenemangsinfo
Vad: Musik- och ljuskonstfestivalen Metronom.
Var: Billnäs bruk.
När: lördagen den 14 september 2024.
Årets Metronom-festival med temat känsla och berättelser förenade ljuskonst och indiemusik i lördags, för första gången i Billnäs bruk. De tidigare två åren har festivalen ordnats i Svartå.
Indiemusik är benämningen på en musikstil med rötter i 1970talets punkrock där ordet independent (självständig) har gett stilen sitt namn. Indie är främst ett paraplybegrepp för vilken sorts musik som helst, där artisterna bland annat väljer mindre skivbolag för att själva kunna styra sin egen produktion och riktningen den tar, på ett självständigt sätt.
Indie är med andra ord ingen musikgenre, men kategoriserar sig nog i undergrenar, till exempel indierock och indiepop. Den här mångfalden inom indiemusiken syntes också på lördagens festival.
Mångsidigt musikutbud
Under årets Metronom uppträdde riksdagsledamoten Fatim Diarra med fransk indiemusik på sin DJ-spellista. Folkpopduon Emma&Matilda, sångaren och låtskrivaren Antti Autio, R&B-artisten Hassan Maikal, Sepikka, Elsi Sloan och Risto, tillsammans i duoform med Ville Leinonen, medverkade också.
Milla Rumi gjorde ett comebackgig och Luukas Oja avslutade kvällens liveuppträdanden. Efter alla artister steg DJ:n Omnitron upp i skivbåset och levererade musik från skivor, resten av kvällen.
Ljuskonstverken lyser än
Under festivalen tändes också tio ljuskonstverk i Stora smedjan och utomhus i det närliggande bruksområdet. Konstärerna bakom ljus- och videoinstallationerna var Ekenäsbördiga Magnus Strandberg, Anni Laukka från Karleby, Teemu Raudaskoski från Tammerfors, Antti Hevosmaa som är verksam i Helsingfors och Kouvola, Mollu Heino från Euraåminne, Jere Suontausta, Lauri Jeffrey, Suvi Tamminen och Niko Tiainen från huvudstadsregionen.
Konstverken hade tänts redan dagen innan och de finns ännu till påseende i ungefär en veckas tid.
Stora kontraster
Programmet var mångsidigt, sett
ur många perspektiv. Kombinationen där ljus- och videokonsten mötte musiken skapade möjligheter att tolka båda konstformerna i ett ytterligare lager, genom att pejla dem mot varandra. Musiken ramades in av de konstverk som antingen projicerades på väggarna bakom scenen eller var uppställda i närheten.
Konstverken fungerade som blickfångare, men också som ett komplement till musiken, medan musiken skapade ett ljudrum där konstverken kunde betraktas lutande emot musiken.
Musikutbudet var tämligen brokigt. Kontrasten mellan till exempel r’n’b- artisten Hassan Maikals berättande, varma och fängslande
rap-konst och Elsi Sloans artpopstil med improviserade och extrema, hetsiga inslag, var stor. Det fanns alltså något för var och en att både lyssna och titta på.
Ett barns högsta önskan
Stora smedjan fungerade utmärkt som skådeplats för festivalen. I båda gaveländorna i den avlånga byggnaden fanns en scen och artisterna avlöste varandra turvis på scenerna.
I smedjans mittparti fanns utskänkningen, där man utöver mat och dryck, också kunde njuta av musiken. De ljus- och videoinstallationer som var placerade inomhus lite här och där tillät festivaldeltagarna att stanna upp för att
ta in intrycken som musiken och konstverken skapade tillsammans.
De konstverk som var placerade utomhus ramades i lördags in av ett ihållande regn och i vissa fall gav till och med regnet konstverken en djupare innebörd. På en yttervägg loopades filminstallationen We still dream. Skuggan av ett barn, lekande och skuttande, berättade sin högsta önskan i skrift: jag vill att kriget ska ta slut.
Det budskapet kunde bra ramas in av lite regn för att ge oss ett perspektiv på hur trygghet och komfort kan se olika ut. Det oönskade väderfenomenet kändes då ganska marginellt.