Action med extra allt – minus variation
Space Marine II är mäktigt och bländande snyggt men spelmässigt utmattande i längden.
Warhammer 40,000: Space Marine II
Format: Xbox Series X/S, PlayStation PC Åldersgräns: 18
Betyg: 3/5
Jag minns att jag kring millennieskiftet, under min kortlivade Warhammer-fas, ibland satt med näsan begravd i broschyrer och önskade att jag valt ”Space Marines” istället för mina ”Undeads” som på grund av uselt handlag med penseln knappt ens gick att identifiera som Warhammer.
Mitt 10-åriga jag hade troligen saliverat okontrollerat vid blotta åsynen av Space Marine II, som väcker Warhammer 40,000-universumet till liv som aldrig förr i en autentisk och grafiskt ursnygg actionspelstappning.
När Space Marines-trupperna drabbar samman med hundratals fiendemonster samtidigt, explosionerna avlöser varandra och överdimensionerade lasrar fyller himlavalvet är Space Marine II som själva definitionen av ”episkt”.
Som jag befarade på förhand kommer dock fixeringen vid kvantitet och skala med ett pris: variationen är praktiskt taget obefintlig. ”Fullt ös medvetslös” är ledorden, med endast kortare andpauser mellan varje ny sammandrabbning. Det hjälper heller inte att man därtill ofta trängs in i hörn för att översköljas av vågor medfiender – en oinspirerat grepp som populariserades i actiongenren för något decennium sedan och enligt min förhoppning förpassats till historiens soptipp vid det här laget.
Men i lagom långa doser, och
under rätt förutsättningar, har Space Marine II faktiskt sin charm. De storskaliga bataljerna är onekligen mäktiga, och särskilt i spelets samarbetsläge uppstår en mer självklar dynamik som lyfter upplevelsen bortom vad de datorstyrda kompanjonerna kan förmå.
Med fler tempoväxlingar, fiendetyper och minnesvärda ”set pieces” hade det kunnat bli fantastiskt.
Nu älskar jag hur Space Marine II ser ut och känns men blir i slutändan rätt matt av intensiteten.