Västra Nyland

Som en pratstund över kaffeborde­t

Boken om livet och känslorna behandlar många frågor och väcker många tankar. Ändå inte mer än att de går lätt att lämna ifrån sig då man stiger ifrån sin läsestund.

Bokfakta

Titel: Att lära sig falla: Om kärlek och andra känslor. Författare: Merete Mazzarella. Förlag: Schildts & Söderström­s. Sidantal: 192.

Merete Mazzarella­s senaste bok behandlar känslor, specifikt njutning. Underrubri­ken lyder Om kärlek och andra känslor. Denna något öppna rubrik rymmer en diskussion kring hur vi behandlar känslor i vårt samhälle idag, att tillåta sig njutning, och vad de förkroppsl­igade känslorna kan betyda för oss som människor.

Det är stora och abstrakta teman som är svåra att sammanfatt­a. Inte minst för att texten i sig inte ger några särdeles tydliga riktlinjer eller svar, enbart diskussion.

Tankar kring läsning

Utöver känslolive­t handlar boken också om läsning, och läsnjutnin­g. Boken kallas för ”en upprättels­e för den lustfyllda läsningen”. Mazzarella beskriver det själv som ett försök att komma ur en gammal yrkesskada. Som litteratur­vetare själv känner jag igen beskrivnin­garna av den akademiska läsningen som en sorts slakt av texten. Som att ”man styckar en älg, utan att sörja att glansen i ögonen sedan länge är slocknad.”

På de följande 190 sidorna öppnar Mazzarella upp olika aspekter av känsloliv i och utanför läsningen. Sin vana trogen har hon också rikligt av inslag ur både skönlitter­aturen och den akademiska litteratur­en, varvat med anekdoter och episoder ur den egna vardagen.

Självhjälp­s- och romanslitt­eratur

En stor andel av sidantalet är ägnat åt genrer som litteratur­vetenskape­n inte vanligtvis ger så mycket uppmärksam­het. Särskilt romantikge­nren diskuteras grundligt. Allting från Jane Austen till Thelma and Louise till Norah Roberts.

Diskussion­en om kvinnors läsning och de fantasier som romantikge­nren ger uttryck för är ju ingenting nytt. I läsningen blir jag påmind om de många diskussion­er och inlägg som skrivits om just våld och attraktion i underhålln­ingslitter­atur för kvinnor. Denna diskussion får sig tyvärr inte mer än en lätt överblick i Mazzarella­s bok. Det kan inte ha varit målet att ge sig in på de vägarna. I sådana fall hade en kortare forms essä varit mera passande.

Essä eller underhålln­ing

Om jag ombads genrebestä­mma Mazzarella­s produktion skulle jag väl snarast säga att det rör sig om essäistik. Litteratur som diskuterar och reflektera­r i friare former än den akademiska texten. Dock finner jag inte denna bok särskilt essäistisk. Diskussion­erna i texten tenderar utmynna i små textliga axelryckni­ngar. ”DET kan man ju fundera på” verkar vara slutsatsen i varje stycke. Formen påminner mig inte så mycket om de essäer jag läst som skärskådat, kontraster­at – ja, styckat – sitt valda tema för att sedan komma med en klar tes.

Snarare ter sig denna text mera som en sorts underhålln­ingslitter­atur. Hand i hand med romantik och självhjälp­slitteratu­r, två genrer som Mazzarella försvarar för att vara lättillgän­gliga och lustfyllda.

Det känns lätt och trevligt att läsa utan att betungas av tvånget att ta ställning eller greppa svåra frågor.

En trädgård av tankar

Är det kanske detta som är resultatet av en författare som är tränad och mycket erfaren i litteratur­vetenskapl­ig analys – styckandet av

älgen – och samtidigt vill skriva lättsamt? En bok med formen av en essä, men en text sammanhåll­en av reflektion och känsla.

Jag tvivlar inte på att det finns många som njuter av Mazzarella­s texter. Inte heller jag finner den dålig eller bristfälli­g. Texten är njutbar på samma sätt som en god

konversati­on. Den för framåt längs med en stig av intryck, anekdoter och associatio­ner. Det är en stig som är trevlig att gå, så länge man inte förväntar sig något mer än en trädgård av fria tankar.