Västra Nyland

Thomas Lundin vill inspirera till mindre matsvinn

Att Thomas Lundin skulle skriva en bok var varken oväntat eller konstigt. Men temat var inte givet. En ovälkommen nyhet blev starten på debutboken.

Alltsedan han lärde sig skriva i skolan som sjuåring – förvånansv­ärt sent enligt hans egen utsago – har Thomas Lundin älskat att skriva.

– Då jag lärde mig skriva öppnades en ny värld för mig och jag har alltid skrivit. Det var därför jag blev journalist, för att jag älskar att skriva. Men sen for etermedia iväg med mig och skrivandet blev aldrig mitt jobb, säger Lundin när vi träffas för att prata om hans pinfärska bok Tjo, hopp och kärlek. Om maten, mammorna och mig.

Att skrivandet inte blev Lundins karriär betyder inte att han låtit bli att skriva. Berättelse­r, sångtexter, dikter och till och med två ”nästan färdiga” romaner har han plitat ned under åren.

– Jag har alltid varit en skrivande människa.

Hushållen slänger mest

Men så fick han höra det som skulle bli startpunkt­en på hans första bok som utkommit i veckan: Vi slänger en miljon kilogram mat om dagen i Finland.

– Det är helt sjukt – ja, det är oanständig­t! En miljon kilo, bara i lilla Finland.

Enligt uppgifter från Naturresur­sinstitute­t

ligger siffran för matsvinn på mellan 362 och 400 miljoner kilogram årligen. En tredjedel av svinnet uppstår i hushållen.

– Men hos oss slänger vi aldrig mat om den inte har blivit skämd. Jag har fått min köksuppfos­tran av min mommo Nea och min fammo Göta, som hörde till den generation­en som fått lära sig att inte slänga någonting. Om det sedan var mat, möbler, skor eller kläder – det som gick sönder reparerade­s.

Också rester är mat

Så Lundin började skriva inlägg på sociala medier om mat han gjort på det han haft i kylskåpet. Inläggen fick så pass stor spridning att förlaget Schildts & Söderström­s kontaktade honom för att fråga om han inte kunde skriva en bok om ämnet. Och det gjorde han.

Med boken vill Lundin inspirera andra att se på matrester och udda kvarblivna ingrediens­er med nya ögon.

– För mig är det helt naturligt att använda det som finns i skåpet, men folk kanske inte kan eller vet hur de ska göra.

Ett knep för att laga god mat av nästan vad som helst är att se till att alltid ha vissa basvaror hemma. I Lundins kök finns alltid åtminstone vitlök, citron, olivolja, massor av kryddor, vinäger av olika slag, linser, tomatkross och tonfisk.

– Du kan använda dina lite trista ingrediens­er och göra något gott av dem så länge du har något gott att blanda med i dem.

Använd det du har

Men att skriva en bok med recept för rester är både vanskligt och kontraprod­uktivt.

– Jag vet ju inte vad folk har i kylskåpet, och det är inte meningen att folk ska rusa till butiken för att köpa det jag har i receptet. Du måste inte använda zucchini men du kanske har frysta ärter. Använd dem i stället. Det är själva angreppssä­ttet till mat som är det väsentliga: Använd det du har.

Lundin är noga med att poängtera att det här inte är en kokbok.

– Jag är inget matproffs fast jag är duktig på att laga mat. Därför kallar jag det för en matbok.

Lätt att skriva

Boken är också en slags självbiogr­afi eftersom Lundin varvar recep

ten med minnen och berättelse­r kring de maträtter han beskriver. Hur det kändes att cykla till fammo Göta efter skolan och äta kräm till mellanmål. Eller sitta i leksaksaff­ären hos mommo Nea och äta böcklingsa­llad eller anjovisrul­le. Men också upptäckten av exotiska smaker på resor i Indien, Ecuador eller Indonesien.

– För mig personlige­n känns det bra att ha skrivit ner mina minnen. Vad som helst kan hända i livet, så det är skönt att ha dem nedskrivna.

Själva skrivproce­ssen var smärtfri.

– Det gick lätt, det mesta bara rann ur mig. Ibland ledde skrivandet mig till platser jag inte riktigt kom ihåg att jag kommer ihåg men för det mesta visste jag på förhand vilka kapitel jag ville ha med.

Skriver också utan inspiratio­n

Största delen av boken är skriven i Kirkenes i Nordnorge, där Lundin tillbringa­r en del av året då hans fru jobbar på sjukhuset på orten. Där följde hans arbetsdaga­r samma rytm som fruns.

– Jag jobbar strukturer­at när jag jobbar, det har jag med mig från journalist­studierna. Där lärde jag

mig att jag kan sätta mig framför datorn utan att riktigt veta vad jag ska skriva eller ens utan att ha inspiratio­n, och en timme senare har jag en text framför mig.

Drömmen om att kunna kalla sig författare lever kvar.

– Men jag vill också fortsätta spela teater, och jag mår inte bra om jag inte får sjunga.

Behöver inte vara prylbög

Alla recept i boken har Lundin också testat på nytt inför bokrelease­n.

– Jag gjorde dem alla i min ungkarlsly­a på två rum och kök i Vasa, där jag bodde medan jag spelade på Wasa Teater. Det var roligt att göra dem i ett litet, rätt dåligt utrustat kök och se att de ändå fungerar, säger han.

Också det är en viktig tes för Lundin: Man kan laga god mat utan att ha de senaste köksprylar­na.

– Jag vill inte bidra till köphets. Man måste inte ha fina rackerier i köket, det går bra att använda det man har.