Ovärdigt att Finland stöder ockupationsmakt
❞ Att Finland nu hyllar Marockos autonomiförslag gör mig fundersam.
Finlands utrikesminister Elina Valtonen gick i början på augusti ut med öppet stöd till ockupationsmakten Marockos ensidiga autonomiförslag för ockuperade Västsahara. Detta är ett stort avsteg från den ”regelbaserade världsordning” som demokratiska länder förordar. Att Finland ger politiskt stöd till en aktiv ockupationsmakt är ovärdigt en nation som själv utsatts för invasionsförsök, som resulterade i finländska landavträdelser till Sovjet. Denna FN-fråga har malt på i många år. 1963 togs den då spanska kolonin upp på FN:s avkoloniseringslista. 1975 invaderade Marocko och Mauretanien Västsahara och 1991 slöt FN ett fredsavtal mellan Marocko och befrielserörelsen Front Polisario, som stadgade att konflikten skulle lösas med en folkomröstning om självbestämmande. Att Marocko haft starkt stöd av Frankrike och USA att förhala folkomröstningen, är ett skäl till att konflikten fortfarande pågår. Sedan 2020 bedrivs konflikten åter med militära medel och viss diplomati från FN:s sida. Nutida medlare är svenskitalienaren, FN-diplomaten Staffan de Mistura.
Marocko la år 2007 fram sitt ensidiga förslag om autonomi, efter att de tackat nej till medlaren James Bakers: Baker II-planen, som Polisario accepterat. Om Finlands utrikesminister propagerat för den rättvisa Baker II-planen, så vore detta i linje med ”regelbaserad världsordning” och FN:s principer.
Jag kan bara beklaga att Finlands högsta ledning numera ger sitt stöd till den Stalinlika approach som Marocko lobbat för sedan 2007.
Baker II-planen gick ut på att västsaharierna skulle rösta om självständighet, autonomi eller att helt ingå i Marocko. Även marockanska bosättare skulle få rösta. Detta förslag accepterades av västsahariernas Polisario, men Marocko tvärvägrade. Baker avgick som medlare 2004, då han inte fick stöd av FNs säkerhetsråd att pressa Marocko att gå med på fredsplanen. Sedan dess har flera medlare försökt få till stånd den ”kompromissvilja” som ofta nämns i samband med konflikten.
Det är dock tydligt att västsaharierna redan på James Bakers tid visade på maximal kompromissvilja, när de sa ja till att de invaderande bosättare skulle få lov att delta i folkomröstningen.
Marockos starkaste gren är inte dess kompromissvilja. De har däremot avancerade och moderna vapensystem och en stor ockupationsarmé. Och de får starkt politiskt stöd av väst.
Skälen till att Västsahara är illegalt ockuperat är att territoriet är rikt, här finns den eftertraktade fosfatgruvan Bou Craa, rika fiskevatten och prospekterare bedömer att det finns olja, gas och guld.
Att Finland nu hyllar Marockos autonomiförslag gör mig fundersam, påläst som jag är i ämnet Västsahara.
Är Finland i starkt behov av billig konstgödning, vars viktigaste ingrediens är fosfat?
Var står Finland gällande den regelbaserade världsordningen?
Arto Valtonen
Lyckeby, Sverige