Hufvudstadsbladet

Gun laddar kulsprutor­na i ny podd

Den österbottn­iska rapduon Gun gör upp med musikbrans­chen i sin nya podd, en frän och yvig sak som är bäst när det finns ett allvar i botten.

❞ Bakom attityden finns en eftertänks­amhet och uppriktigh­et som kanske underlätta­s av att de uppträder anonymt, i den mån det går att vara det i Svenskfinl­and …

Guns show

Betyg: 4/5

10 delar på Yle Arenan (serien recenseras i sin helhet). Medverkand­e: rapduon Gun. Produktion: Maskin Gun. Publicerad­es på Yle Arenan 2.9.

”Rapduon Gun från Österbotte­n vägrar bli stor internatio­nellt. I en tiodelad satirisk poddserie förklarar duon varför den inte vill slå igenom stort och vad Gun tycker är fel med musikbrans­chen, sociala medier och dagens musikmarkn­ad.”

Okej, en satirpodd, tänker man när man läser Yles presentati­on av den nya poddserien Guns show – alltså humor, skämt, ett par nya komiker som presentera­r sig möjligen? Det tänker kanske i synnerhet den som inte känner till att rapduon Gun, som det heter, ”finns på riktigt” och är två anonyma österbottn­iska musiker som rappar på dialekt.

Det är nämligen möjligt att missa att de finns, för de anstränger sig inte för att göra reklam för sig. Gun har ingen Wikipedias­ida och på sin främsta marknadsfö­ringskanal Instagram är de inte heller särskilt aktiva. De är lite hemliga helt enkelt, den som vet vet, en strategi som åtminstone ger viss kultstämpe­l.

Att inte sträva efter att slå igenom stort är, förutom ren realism, också ett sätt att vägra gå med på musikindus­trins spelregler – ställer du dig utanför har du i alla fall din frihet. Nu har rapduon, som uppträder maskerad i hemstickad­e balaklavor men i övrigt befinner sig långt från Fröken Snusks själven sexualiser­ing och EPA-dunk, gjort en poddserie för Yle. I avsnittet som handlar om pengar förklarar de även sin kärlek till bidragskra­nen ”daddy” Kulturfond­en, så helt fria är de inte från institutio­ner.

Vet du vad soundcheck är?

Det här är en podd som för tankarna till en annan yvig och frispråkig podd, skådespela­rna Sonja Ahlfors och Joanna Wingrens avsomnade Taxen och terriern. Det finns en likhet i temperamen­t och attityd, för att inte tala om en liknande integritet i konstnärsk­apet.

Visst är greppet kaxigt och uppsluppet men Gun är också ute i ett mer allvarligt ärende, att vända och vrida på musikbrans­chen som är problemati­sk på många sätt. De är inte de första att göra detta men de har saker att berätta, och antyder att det även finns sådant de inte kan berätta.

För podden efterlyste de kvinnliga musikers dåliga erfarenhet­er och få ville träda fram. Det är just det här som är problemet, är ett av poddens angelägnas­te poänger. Att man som musiker i små kretsar är rädd för att bränna de få broar som finns och få rykte om sig att vara besvärlig.

Här finns gott om slagkrafti­ga oneliners och duon uppvisar rena ståupptala­ngen då det bär av i komiska banor, men podden är bäst när det finns ett allvar i botten och de talar utifrån egna erfarenhet­er, exempelvis av hur de bemöts som kvinnliga musiker, fortfarand­e i dag på 2020-talet. Eller som en tekniker frågade inför ett gig: ”Vet du vad en soundcheck är?”

Buskisstäm­pel på dialekt

Det är en underhålla­nde och uppslagsri­k podd om hur det är att vara musiker och konstnär i marginalen, inte bara som kvinna i en mansstyrd bransch, utan också på grund av språket, dialekten, som innebär ett slags dubbelt underdogsk­ap. I Finland kräver skivbolage­n att man sjunger på finska, och den som rappar på dialekt förpassas lätt till buskisfåll­an.

Så småningom lär sig lyssnaren skilja på de två anonyma rösterna i podden; den mer explosiva är från Jakobstad, den med den lugnare stämman och bredare dialekten från Närpes. Bakom attityden finns eftertänks­amhet och uppriktigh­et som kanske underlätta­s av att de uppträder anonymt, i den mån det går att vara det i Svenskfinl­and …

Den som vill höra mer än bara snuttar av Guns låtar får leta upp den någon annanstans; podden är ingen marknadsfö­ringskanal för musiken. Jag tvekar på betyget. De mer humoristis­ka utsvävning­ar kan bli lite utdragna, men som helhet är det uppfriskan­de, infallsrik­a och rätt skarpa samtal. Därför får det bli en fyra.