Som att åka elsparkcykel genom Louvren
Från tankens och känslornas centrum till pump och muskel – hjärtat har en lång och knixig historia som Ole Martin Høystad har gjort ett tappert försök att teckna.
Ole Martin Høystad
Hjärtat. En kulturhistorisk resa Översättning: Solveig Halvorsen Kåven & Gustaf Berglund Bokförlaget Langenskilöld (2024)
Grundkursstudenter i litteraturvetenskap som på kort tid ska bekanta sig med en flertusenårig litteraturhistoria brukar likna det vid en cykeltur genom Louvren. Efter läsningen av Ole Martin Høystads till svenska översatta och smakfullt formgivna Hjärtat. En kulturhistorisk resa är jag beredd att uppdatera liknelsen: det är som att åka elsparkcykel genom samma väldiga konstmuseum. Nu saknas det inte inbromsningar inför ett och annat författarskap som enligt författaren anses ha betytt särskilt mycket i människans självreflekterande över subjekt, tanke och känsla.
Høystad börjar med vad som i många stycken är vår civilisations grund: de mesopotamiska och egyptiska kultursfärerna. Han arbetar sig sedan metodiskt fram genom antiken och den bibliska världen där hjärtat särskilt i de nytestamentliga texterna ges en särställning som aldrig förr. En första rejäl inbromsning görs inför Augustinus, den senantike teologen som med sina Bekännelser sökte ge det ”oroliga hjärtat” röst.
Hjärtats religiositet
❞ Det är lätt att finna ”fem fel”, men det vore en alltför ogin manöver inför en odyssé av detta breda slag. Här och var anar jag ändå en dold agenda.
Det är lätt att finna ”fem fel”, men det vore en alltför ogin manöver inför en odyssé av detta breda slag. Här och var anar jag ändå en dold agenda. Den skymtar på sina ställen genom en ensidig och schablonartad kritik av kristendomens roll i synen på kroppen och det sinnliga, och en välmenande och i stort korrekt, men också slentrianmässig, beskrivning av den arabiska kulturens och islams betydelse för den medeltida lärdomskulturen i Europa.
Här är utflykten till sufismen dock mycket välkommen. Denna hjärtats religiositet – uttryckt i omistliga poetiska skapelser – sitter ju tyvärr trångt i dag. För övrigt kunde den kristna mystiken med en rad framstående kvinnliga medeltida teologer – inte bara Heliga Birgitta – ha getts större plats. Inte heller nämns Luther annat än i förbigående – här finns massor att säga med betydelse för vår tradition, vilket Birgit Stolt visat i sin lysande studie Luther själv: hjärtats och glädjens teolog.
Språkets hjärta och hjärtats språk
Vid inträdet till medeltiden blir också en grundtes hos Høystad synlig. Det gäller en språksyn som med varierande formuleringar dyker upp här och där: det oupplösliga förhållandet mellan språkets hjärta och hjärtats språk. Det är en insiktsfull och tankeproduktiv hållning som gott hade kunnat få bli föremål för en renodling i stället för som nu ett antytt perspektiv i en trehundrasidig lärdomsuppvisning.
Høystad har sina favoriter – och det är inte Paulus, Augustinus, Descartes och Kant. Montaigne-kapitlet är briljant och avslöjar att vi här har att göra med en av författarens husgudar. Inte så konstigt eftersom vi i Montaignes essäer för första gången möter en människa som förmår tänka utanför sin tids box. Hans chosefria och prövande tal ljuder genom seklerna. Det korta kapitlet om Herders betydelse för den språkliga vändningen – världen är språk och inte heller hjärtats rörelser kan lokaliseras utanför språket – är lika träffande som tilltalande.
Høystads sinne för produktiva brytpunkter i historien gör honom också till en skicklig utläggare av några av Shakespeares stora tragedier liksom av Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta. I Kung Lear exponeras den moderna människans komplexa inre, och den kristet-humanistiska hjärtesynen blir sig aldrig lik igen. Linjen från den sönderslitna kungen i Shakespeares drama till den förryckte representanten för det koloniala projektet i Conrads roman är tydlig. Den yttre resan i framstegets namn blottar en inre nattsvart kontinent.
Kommersialismen intåg
Med tanke på hjärtkirurgins språng under 1900-talet, som i dag gör hjärttransplantationer till en relativt säker operation, skulle hjärtat ha kunnat reduceras till en utbytbar pump. Men samtidigt fortsätter hjärtat att fungera som symbol för allt från passion till medlidande. En gemensam nämnare mellan vetenskapens och kulturens moderna hjärta tycks emellertid vara kommersialiseringen. I takt med den avancerade kirurgins framsteg – som vi alla välkomnar – har efterfrågan på vitala organ ökat och en marknad med fasansfulla inslag vuxit fram. Det romantiska hjärtat har fått sin särskilda dag, Valentine’s Day, eller som vi säger Alla hjärtans dag. En dag numera mindre ägnad åt att minnas helgonet Valentin än åt att göda handeln. Hur vi talar om ”hjärtat” kanske säger oss en hel del om vart vi är på väg?