En rosa Cadillac
Under ett par dagar i somras fylldes Mariehamn med veteranbilar. Det är ett årligen återkommande och populärt evenemang: en utställning med märkliga åk som avslutas med en veteranbilskortege runt staden. Varv på varv kör bilarna medan publiken längs gatorna vinkar och tjoar.
Det är en spännande kavalkad med fordon som knappast har någonting med vår moderna värld att göra. Detta är en hobby för entusiaster och det är otroligt vilket intresse, vilken kunskap, vilken flit (och vilka pengar) som läggs ner på att få dessa åldriga vehiklar i körbart skick. Det är ett imponerande hantverk.
Men det är knappast det vi tänker på, vi som beundrande ser vrålåken glida förbi. De av oss som är gamla nog minns dem från sin ungdom. Då när de amerikanska bilarna efter kriget gjorde sitt intåg i Europa. Jag har funderat på hur man hade råd att skaffa sig en amerikanare, men de var inte ovanliga på gatorna vid den tiden. Det fanns inte särskilt mycket bilar över huvud taget då – ännu. Det är svårt att föreställa sig den tidens glesa trafikström jämförd med dagens.
Det verkade osannolikt att dessa enorma bilar, prydda med krom och jättelika fenor, hade någonting med vardagsliv att göra. Men i en tid då bensinen var billig och det fanns utrymme på gator och torg var de vanliga. Även den obetydligaste gosse fick ett särskilt skimmer i flickornas ögon när han kom körande med sin Cadillac.
För Cadillac, det var märket som representerade lyxbilarnas lyxbil, den amerikanska drömmen och bilen som Hollywoodstjärnorna åkte med. När tidens stora idol Elvis Presley skaffade sig i en Cadillac, som han lät lackera läckert rosa, startade han en ny trend. Cadillac blev småningom musikhistoriens mest besjungna bil.
Just då landade två Cadillac-vrålåk utanför vårt hus. Den ena var en vit polisbil med emblemet Highway Patrol och ljusramp på taket, den var som klippt ur en film; den andra var en glänsande grön skapelse. Jag fick veta att det inte har funnits polisbilar av märket Cadillac, utom naturligtvis den här speciella åländska varianten från 1956. Det har knappast funnits någon illgrön Cadillac från början av 1960-talet heller. Där de stod mitt i gatan (de rymdes inte vid trottoaren) bar de med sig en underbar nostalgisk fläkt av gångna storhetstider …