Kommer jag få sparken nu?
Jag känner mig väldigt finlandssvensk när jag läser topplistan över fjolårets mest sönderspelade låtar i Finland.
Journalister tar ibland tempen på hur verklighetsfrånvända makthavare och politiker är med frågor som: ”Vad kostar en liter mjölk?”. För hur skulle man veta det, om man aldrig behöver bry sig om prislappen eller ens går till affären?
I torsdags släppte upphovsrättsorganisationen Teosto topplistan över de tio mest spelade låtarna i Finland från ifjol, och en svettdroppe uppenbarade sig genast i min förvisso redan svettiga panna.
Är man en kulturjournalist med ambitionen att vara i kontakt med sin samtid – med örat mot marken – borde man väl klara av att gissa åtminstone fem av låtarna, kanske rentav sex eller sju stycken? Det handlar trots allt om fjolårets allra mest sönderspelade hitlåtar från både public service och kommersiella radio- och tv-kanaler, och olika live-evenemang.
Jag ska vara lika ärlig som Olof Palme när han i slutet av 70-talet svarade att han inte hade en aning om vad mjölk kostade:
Jag prickade endast en av tio låtar på listan – och den tröstpoängen fick jag från en äkta no-brainer. För fjolårets succéfenomen Cha cha cha, tvåan från Liverpool, är naturligtvis med, som femma på topplistan.
Svagt, så klart. Mycket svagt. Jag kan bara hålla tummarna för att mina chefer inte läser Husis under semestern, annars blir det här kanske min sista text …
En spaning kan jag ändå leverera. Det spelade nämligen ingen roll om jag snackade med svenska eller brittiska experter under Eurovision Song Contest i Malmö i våras, eller galna irländska fans som aldrig missar en tävling. Alla sa samma sak: att den finländska uttagningen UMK har hittat sin grej, och verkar göra saker rätt för tillfället.
Det är inte så att Finland går och vinner Eurovisionen var och varannat år (det börjar tvärtom kännas rätt länge sedan Hard rock hallelujah). Men lyssnare och tittare lär ska bry sig allt mer om Finlands uttagning, och vilka artister som ställer upp där.
Det påståendet bekräftar Teostos topplista på sätt och vis. Landets mest spelade låt i fjol var nämligen Kuumaas Ylivoimainen – som slutade femma av sju bidrag i fjolårets UMK. Man behöver alltså inte vinna uttagningen för att gå hem ute i stugorna – och att omfamnas av folket är ju hela poängen med tävlingen.
Räcker detta som kvalitetsstämpel för UMK? Det kan man så klart fråga sig.
Och nu har jag ju inte alls recenserat låtarnas verkshöjd. Bland fjolårets andra UMK-bidrag fanns alster av artister som Robin Packalén, Benjamin och Lxandra – som vi inte ser en skymt av på Teostos lista.
Keiras bidrag No business on the dancefloor finns med bland Yles mest spelade radiolåtar, men inte på den sammanlagda topplistan (låten är för övrigt komponerad av bland andra ”Paradise Oskar” Axel Ehnström, som alltså verkar trumma på).
Konkurrensen på topplistan är stentuff. Ifjol tävlade finska låtskrivare och artister om uppmärksamheten mot internationella megastjärnor som Miley Cyrus (tvåa på listan med Flowers), Lewis Capaldi (trea), Tove Lo (fyra) och David Guetta (åtta). I ljuset av det kan det nog ses som ett godkänt resultat för Yle om två av tio låtar vaskats fram från UMK.
2022 var Bess låt Ram pam pam den enda UMK-låten på topplistan, medan det årets finska ESC-bidrag The Rasmus inte alls kvalade in.
Det ska bli intressant att se om Windows95man toppar listan efter 2024. Min gissning är att låten funkat bäst som scennummer och spektakel – än som låt att lyssna på via radio. Och jag tappar hakan om den spretiga sillsalladen Vox populi fortsatt ljuda efter årets UMK.
Men jag har som bekant haft dålig koll förr.
Jag kan bara konstatera att jag känner mig väldigt finlandssvensk när jag läser listan. Jag har aldrig ens hört Kuumaas låt Tulipalo, som är den andra låten som succégruppen kvalat in på topplistan. Inte heller Viimeinen tanssi av Behm och Olavi Uusivirta.
Jag tittar vilka artister jag lyssnat mest på under 2023: Markus Krunegård, Mø och Sås & Kopp …
❞ Jag prickade endast en av tio låtar på listan – och den tröstpoängen fick jag från en äkta no-brainer.