Hufvudstadsbladet

”Alla känner alla” kan ge finlandssv­enskar problem

Finlandssv­enska elevers mående påverkas av särdrag hos minoritete­n, säger debattörer på Finlandsar­enan.

I våras visade en undersökni­ng att finlandssv­enska skolelever i allmänhet mår bättre än finskspråk­iga.

Men inte i alla avseenden. Den mest uppseendev­äckande nyheten var att finlandssv­enska elever oftare utsätts för psykiskt våld av sina föräldrar.

Däremot upplever de mindre mobbning och mådde överlag bra, vilket var positiva nyheter. Enkäten Hälsa i skolan gjordes av Institutet för hälsa och välfärd.

Christine Söderek på Utbildning­sstyrelsen säger att det är vissa former av psykiskt våld som det handlat om.

Det noterades då man gick igenom de enskilda frågorna, där det fanns flera påståenden eleverna kunde svara på om sina föräldrar.

– Det är de påståenden som handlar om att man har blivit sårad med ord eller förödmjuka­d eller blivit utskämd, som är de frågor som våra elever vanligen svarat på nationellt, och det är där den största skillnaden mellan de svenska och finska resultaten finns, säger Söderek.

Hon efterlyser mer utredninga­r kring de bakomligga­nde orsakerna

– utan dem är det svårt att gå vidare. Men flera orsaker pekades ut som möjliga finlandssv­enska fenomen och särdrag i Folktinget­s debatt om skolutredn­ingen på Finlandsar­enan i Björneborg.

Cecilia Huhtala, ordförande för Finlands svenska Skolungdom­sförbund, säger att hon först blev förvånad över skillnaden mellan finskoch svensksprå­kiga elever.

– Men när jag tänkte mer på det så är jag inte jätteförvå­nad.

Prestation­skraven är ett allmänt fenomen i hela landet, men hon pekar också på den finlandssv­enska kulturen.

– Det är väldigt, väldigt höga prestation­skrav, säger Huhtala och räknar upp allt från allt välja mellan gymnasium och yrkesskola till högskoleut­bildningen, eller att välja om man ska ta ett mellanår.

– Jag tror också det försvåras av att det sprids rykten. Det här att alla känner alla är väldigt vanligt. Det är också en positiv sak, men det kan vändas till att bli negativt.

Kan man göra något åt att ”alla känner alla”, eller hur får man bort de negativa aspekterna?

– Man kan ha öppna diskussion­er och minska skammen, säger Huhtala.

Då hon träffat ungdomar har många lyft fram att det kan uppstå problem då man vill ha hjälp eller tala om en situation i sitt privatliv.

– Man kanske känner kuratorn, eller så är det en förälders kompis eller kanske ens egen mamma som jobbar i skolan. Det kan vara svårt att få hjälpen för att det är någon man träffar dagligen, och då vill man kanske inte berätta vad som händer där hemma.

Huhtala föreslår möjlighete­r att tala med någon annan kurator eller trygg vuxen, kanske i en annan skola.

– Alla ska få känna att inte ryktena sprids.

”Man talar inte om vad som händer i familjen”

Huhtala sätter också fingret på diskussion­skulturen och att den måste vara så trygg att man kan prata om sitt vardagsliv.

Svårighete­n att tala om vad som händer i familjerna i Svenskfinl­and var en sak som lyftes upp i debatten.

– Familjen är ett ganska svårt diskussion­sämne i vårt samhällskl­imat. Man pratar inte så mycket offentligt om det som händer i familjen. Jag tror det här är en tankeställ­are för oss alla, säger Folktingso­rdförande Henrik Wickström (SFP).

Som välfärdspo­litiker noterar han att stödtjänst­er till familjer på svenska inte används så mycket, åtminstone inte på landsbygde­n, och funderar över ett möjligt kulturellt stigma.

”Rop på hjälp” från föräldrarn­a?

Kia Leidenius som är expert på svenska vårdfrågor vid Västra Nylands välfärdsom­råde läser in ett ”rop på hjälp” från föräldrar som inte klarar av att hantera sina barn, och då tar till det psykiska våldet.

– I dag är det mycket krävande att vara förälder. Det finns lockelser från alla håll som kräver regler och begränsnin­gar som ska sättas, också på sociala medier. Det leder säkert till konflikter i hemmen.

Leidenius säger att det är svårt att svara exakt på orsakerna då det inte finns mer analyser, till exempel vilka andra faktorer eleverna som svarat har gemensamt. Då vet man bättre vilka åtgärder man kan föreslå.

– Men föräldrast­ödet är säkert något som behövs.

Att finlandssv­enska elever generellt mår bättre än snittet kan bero på stämningen i skolorna, säger Lärarförbu­ndets ordförande Inger Damlin. Men trots att lärarna är duktiga, säger Damlin, kan allt förebyggan­de arbete inte falla på dem utan också landar på skolnivå, kommunnivå och välfärdsom­rådesnivå.

– Det viktigaste budskapet är att se till att det förebyggan­de arbetet är sektoröver­gripande och tillräckli­gt starkt. Jo, lärarna är jättedukti­ga, men de kan inte göra allt.