Hufvudstadsbladet

Grön revolt i Österrikes regering

Den österrikis­ka miljöminis­tern firas som en hjältinna efter att hon räddat EU:s naturresta­ureringsla­g. Men förbundska­nslern är rysligt arg.

Förslaget till naturresta­ureringsla­g för EU var en av orsakerna till de upprörda bondeprote­sterna det gångna året med blockader av motorvägar i flera länder och spektakulä­ra demonstrat­ioner, bland annat äggkastnin­g mot EU:s högkvarter och kravaller på Bryssels gator.

Det lagförslag som slutligen godkändes av miljöminis­trarna den 17 juni är en urvattnad version av det ursprungli­ga men trots det knappast populärare på lantbrukar­håll. Lagen förpliktar EU-länderna att före 2030 vidta åtgärder för att återställa naturtills­tåndet på minst en femtedel av deras land- och havsområde­n.

❞ Idealet för en österrikis­k medelsvens­sonfamilj har varit en egen villa med ett garage, helst för två bilar, på bekvämt pendelavst­ånd från arbetsplat­sen. Följaktlig­en omges de större städerna av tröstlöst enformiga småhusområ­den.

In i det sista var det osäkert om det skulle bli en majoritet för lagförslag­et på ministermö­tet i Luxemburg. Bland annat Finland och Sverige motsatte sig. Men det blev, något oväntat, Österrikes miljöminis­ter som gav den avgörande rösten. Därmed gick hon emot sin egen regering, där det konservati­va ÖVP har sagt nej till lagen i dess nuvarande form.

Regeringsc­hefen, förbundska­nsler Karl Nehammer ilsknade till ordentligt och hotade att åtala ministern för tjänstefel.

Men minister Leonore Gewessler kunde inte handla på annat sätt. Som en av Gröna partiets toppolitik­er vore det politiskt självmord för henne att rösta emot ett beslut som innebär ett stort steg mot ökat naturskydd i Europa. Hon hyllas nu som hjältinna av sitt eget parti, medan koalitions­partnern ÖVP ser henne som en av häxorna från heden.

Förbundska­nslern kunde visserlige­n avskeda den tredskande ministern, men det kommer han inte att göra. Han säger att det skulle leda till kaos. Enligt den nehammersk­a kaosteorin har Österrike inte råd med en uppslitand­e regeringsk­ris när det bara är tre månader kvar till parlaments­valet i september. Om han avpollette­rar Gewessler skulle alla andra gröna ministrar avgå i solidarite­t med henne. Därmed skulle ÖVP förlora sin koalitions­partner och regeringen sin majoritet i parlamente­t.

Under tiden firar de Gröna och med dem de flesta österrikar­e, förutom ÖVP och deras kärnväljar­e bönderna, denna etappseger på vägen mot en grönare och renare framtid. Men vägen dit är lång och stenig. Just nu går utveckling­en i Österrike faktiskt i motsatt riktning. I stället för att återställa miljöer i naturtills­tånd byggs och asfalteras det av hjärtans lust överallt i alprepubli­ken. De senaste 20 åren har en yta sex gånger så stor som Wien täckts av villaområd­en, köpcentrum, industriha­llar, parkerings­platser, vägar, idrottsanl­äggningar och så vidare

Men glädjande nog finns det tecken på att en vändning är på väg. Det är inte längre bara de Gröna som protestera­r mot vad man här brukar kalla betoniseri­ngen av landskapet, utan också bland den breda allmänhete­n hörs allt fler kritiska röster.

Idealet för en österrikis­k medelsvens­sonfamilj har varit en egen villa med ett garage, helst för två bilar, på bekvämt pendelavst­ånd från arbetsplat­sen. Följaktlig­en omges de större städerna av tröstlöst enformiga småhusområ­den där skog och åker fått ge vika för kvarter efter kvarter av fula enfamiljsh­us.

Nu ifrågasätt­s den här utveckling­en också på beslutsfat­tarnivå. I en kommun i Tyrolen ges inte längre byggnadsti­llstånd till enfamiljsh­us. Kommundire­ktören säger att motståndet har varit stort, men att den enda lösningen för att rädda landskap och miljö är att bygga höghus. En av hans kolleger från Niederöste­rreich säger att folk har börjat fatta att det inte kan fortsätta som förut. ”Visst kommer det ännu någon till mig som vill ha tillstånd att bygga på sin åker. De gnäller och jämrar sig när de får ett nej, men de flesta vet att det inte är så enkelt längre.”

Den ökande motviljan mot förfulning­en av miljön gynnar i sin tur en positiv inställnin­g till naturresta­urering. Här är storstaden Wien en pionjär. Man håller på att frilägga bäckar och åar som i över hundra år varit överbyggda och i stadens stora skogsområd­en har man övergått till skonsamt skogsbruk som bevarar den biologiska mångfalden.

Kansler Nehammer har sagt att österrikar­na är ett bilälskand­e folk och kommer så att förbli och att oron för klimatet är överdriven. Han har nog missat tåget – kanske för att han alltid tar bilen?