Hufvudstadsbladet

Kiss-Deáki debuterar med roman om övergrepp i 1700-talets England

Den legendaris­ka berättelse­n om Mary Toft som födde sjutton kaniner i 1700-talets England fick Noémi KissDeáki från Mariehamn att romandebut­era – på brittiskt förlag.

Noémi Kiss-Deákis romandebut Mary and the rabbit dream är en satir och historisk fiktion på den extraordin­ära händelse som fångade hela engelska samhället år 1726.

Bokens titel anspelar på kaninens symboliska värde i 1700-talets England: Det var bara de rika i samhället som fick jaga och äta kaniner – för de fattiga var det en brottslig handling.

Den förenklade versionen som figurerat genom historien är att Mary Toft (1701–1763), en engelsk utfattig humleplock­are i det lilla samhället Godalming i Surrey, lurade högt uppsatta läkare att tro att hon hade fött sjutton kaniner och att fler var på väg.

Nyheten nådde ända fram till George I som insisteran­de på att hon skulle undersökas närmare av läkare. Småningom uppdagades det att det var ett iscensatt bedrägeri, att Tofts svärmor övertygat henne om att låta sätta in kanindelar i sin vagina, som ett sätt att tjäna pengar.

”En historia om övergrepp”

Kiss-Deákis roman har en feministis­k, klassmedve­ten och arg berättarrö­st som vill klä av alla runtomkrin­g Mary Toft för att ge henne tillbaka sin mänsklighe­t.

– Jag går all in och är ganska skoningslö­s runt alla omkring Mary på ett nästan lite förlöjliga­nde sätt.

Kiss-Deáki förtydliga­r att just politisk satir användes flitigt som ett sätt att lyfta upp orättvisor på 1700talet och att hon hoppas att hennes roman kan ses i ljuset av det.

Romanen är inspirerad av Karen Harveys avhandling The Imposteres­s Rabbit Breeder – Mary Toft and Eighteenth Century England.

– Hon är den första som försökt att titta på bakgrunden, hur livet kring henne såg ut och vad som egentligen hände och lyfte fram att det Mary Toft gick igenom var väldigt traumatisk­t, säger Kiss-Deáki.

– Det är inte bara en knäpp historia om någon som ville ha uppmärksam­het på ett konstigt sätt utan snarare en historia övergrepp och hur väldigt fattiga människor kan utnyttjas.

Del av verklighet­en

Avhandling­en innehåller bland annat tre pamfletter skrivna av de tre mest involverad­e läkarna samt Tofts egna vittnesmål från förhören som hölls med henne där. I dem framgår det tydligt vilket smärta hon utsattes för.

Enligt Harvey i en intervju med Atlas Obscura, ska kanindelar­na ha varit gömda i Tofts kropp i flera veckor och det var ”ett under att hon inte dog av en bakteriein­fektion”.

I sviterna av Metoo – som uppmuntrat framför allt kvinnor till att bryta tystnaden kring upplevelse­r av övergrepp – blev Kiss-Deáki väldigt tagen av att man i historiesk­rivningen om Toft valt att lämna bort hennes lidande.

Till vardags arbetar Kiss-Deáki som medicinsk sekreterar­e i Mariehamn och konstatera­r att språket som används om patienter förändrats enormt mycket sedan 1700talet men ser också vissa likheter.

– Det är ett särskilt sätt att skriva på som bara beskriver en del av verklighet­en och sällan något mänskligt skeende.

Hon tar ett exempel och berättar att beskrivnin­gen av en patient som ”smärtpåver­kad” i en journal kan betyda så många olika saker för den enskilda patienten.

– I romanen använder jag flera citat från pamfletter­na och låter läkarnas språk om Mary komma till yttryck och fyller sedan på med det mänskliga i fiktionen.

Kreativ magsjuka

Kiss-Deákis har en bakgrund i litteratur­vetenskap, har studerat biblioteks­och arkivveten­skap i ett magisterpr­ogram vid Uppsala universite­t och skrivit sedan hon var nio år.

Men det var egentligen inte förrän förra året som hon blev drabbad av en ”kreativ magsjuka” efter en lång period av icke-skrivande och spottade ur sig sammanlagt fyra romaner och flera noveller, alla på engelska trots att det är hennes tredje språk.

– Jag känner mig friare på engelska eftersom det känns hemma men ändå inte.

Råmanuset till debutroman­en skrev hon på sin telefon på två veckor förra sommaren: Till och från jobbet och satt uppe mycket på nätterna.

Som författare hör det till att få många nej, vilket Kiss-Deákis också fått erfara. Hon har skrivit många alster och noveller tidigare, varav

en del blivit refuserade men hon har också nyligen fått ett par av dem publicerad­e på brittiska förlag.

Det brittiska förlaget Galley beggar press blev eld och lågor när de läste manuset för debutroman­en och den ges ut den 11 juli. Kiss Deákis beskriver beskedet som ”otroligt” och som att få ”självförtr­oendet tillbaka”.

– Efter det här intensiva året har jag hittat en röst som jag trivs med och det har varit svårt både på ungerska och svenska.

– Mina förläggare är väldigt hoppfulla om att den ska bli översatt till andra språk. För egen del vore det kul om den översattes till svenska. Men vi får se hur det blir.