Bejaka hellre än motarbeta
Jämställdhet och likabehandling är inte heller kyrkans skatt utan snarare en frukt av den kristna tron” argumenterar Tuomas Anttila (HBL 25.5) och påpekar att religionsutövning inte lyder under jämställdhetsdagen.
Men som tur är tillämpas och gäller jämställdhetsdagen och diskrimineringslagen ändå i kyrkans och församlingarnas förvaltning, till exempel vid kyrkoherdeval.
Nyligen avgjorde domkapitlet kyrkoherdevalet i Petrus eftersom rösterna föll lika. Båda kandidaterna konstaterades behöriga men Gerd Kummel-Myrskog därtill mera meriterad i ledarskap än Ronny Thylin. Över det här beslutet utgjuter Anttila sitt missnöje (HBL 14.5) och förmodar dessutom ha legio bakom sig. Jag opponerar mig nu och i HBL 18.5. De flesta ser fram emot ett gott och sympatiskt samarbete med Kummel-Kunnas. Välkommen!
Anttila har därtill i klämförslaget i Petrus församlingsråd enligt mötesprotokollet motsatt sig församlingarnas gemensamma projekt i Helsingfors som startade redan 2021 för att, jag citerar ”befrämja jämlik behandling av regnbågspersoner, med syfte att stärka sexuella minoriteters och könsminoriteters jämlikhet i församlingarna och det gemensamma församlingsarbetet”. Vidare är kontexten att Petrus församlingsråd även om rådet inte godtar klämmen inte heller antar samarbetsinbjudan beskriven ovan från regionens andra finskspråkiga och svenskspråkiga församlingar. Den bordläggs på obestämd tid.
I stället görs ett ”motförslag” av Christoffer Perret med motiveringen att inbjudan till samarbete för jämlikhet åt regnbågsmänniskor i församlingarna ”innehåller ”problematiska aspekter” och Petrus behöver utarbeta ett ”lokalt förslag till hur församlingen bemöter regnbågsmänniskor”.
Hur svårt kan det vara att bemöta människor jämställt egentligen, så att man behöver värja sig med lokala avarter? Om det inte är kyrkans ”frukt” utan ”trons frukt”, desto större skäl har vi ju att bejaka i stället för att motarbeta.