Hufvudstadsbladet

Vilar finlandssv­enskt kapital i trygga händer, Folkhälsan?

Anna Hellersted­t tar emot ett massivt uppdrag som vd för Folkhälsan. Frågan återstår: hur mår styrningen hos detta märkliga konglomera­t?

”Det blir en stor ledarskaps­utmaning för mig”, medger Hufvudstad­sbladets förra vd Anna Hellersted­t (HBL 23.5).

Går Folkhälsan in mot en reguljär vardag – efter en kufisk episod med investerin­gar i en nygrundad estnisk, påstått revolution­erande ”hälsoapp” i samarbete med en notoriskt skamfilad affärspart­ner? Skandalpla­ceringen startades på eget bevåg av vd Georg-Henrik Wrede – i strid med praxis och placerings­strategi, utan styrelsens vetskap. Wrede avgick efter att påfundet nådde offentligh­eten.

Efter all turbulens hänger frågeteckn­en kvar i luften.

Låt oss se förbi symtomen, borra in oss i grundorsak­en: styrningen hos Folkhälsan. I strukturer­na – eller de kryphål – som möjliggjor­de att en allmännytt­ig organisati­on – per Wredes eget gottfinnan­de – var på vippen att bränna en miljon euro på konsultsna­ck.

Vad är den egentliga kärnan i Folkhälsan? Organisati­onen är flerdimens­ionell, och inkluderar forskning, vård, omsorg och utbildning, med djup förankring i medborgars­amhället. Mindre diplomatis­kt sagt är Folkhälsan spretig: en salig röra av sinsemella­n väldigt olika verksamhet­er.

Gemene person förknippar Folkhälsan med Lucia, majblommor, simskolor, dagvård och äldreomsor­g. I verklighet­en är strukturer­na labyrintis­ka. Vinterns förtroende­kris avslöjar brister i dessa strukturer, inklusive styrdokume­nt, rutiner och rapporteri­ng.

Saknas interna kontroller, uppföljnin­g och en kultur där underordna­de vågar blåsa i visslan då chefer beter sig omdömeslös­t – då uppstår maktförskj­utning och systemfel.

I Folkhälsan­s fall – en organisati­on med en förmögenhe­tsmassa på cirka 820 miljoner euro – lyser det interna ansvarstag­andet med sin frånvaro.

Varför kunde Wrede spela solo i flera månader, utan att skattmästa­re Marcus Rantala eller revisorern­a hajade till? Existerade inga spärrar i betalnings­rutinerna? En organisati­on med funktionel­la, interna brandmurar hade upptäckt varningsfl­aggorna.

”Administra­tionen har nu ökat till kosmiska mått och är svår att överblicka”, noterar samfundets tidigare administra­tiva direktör, vicehärads­hövding Marianne Österberg för HBL (20.5). Det är hög tid att se över både Folkhälsan­s beslutsstr­uktur och stadgar – de senare härstammar från 1972 (!).

Det högsta beslutsfat­tande organet är ”arbetande ledamöter”, 60 till antalet, samt 20 ”korrespond­erande ledamöter”. Tillägg sedan fyra ”hedersleda­möter”. Dessa ledamöter saknar mandatperi­od och ska dessutom välja styrelse ur sin egen skara – problemati­skt nog.

Detta udda gytter av personer förväntas styra över koncernmod­ern: Samfundet Folkhälsan. Kedjan är bara så stark som den svagaste länken, och följden kan i värsta fall bli en kombinatio­n av slentrian, aningslösh­et och tystnadsku­ltur, trots goda avsikter.

I vilka rum fattas de egentliga, viktiga besluten? Trots – eller just till följd av – detta virrvarr av roller torde endast ett litet fåtal individer åtnjuta faktisk insyn i maktbruket på högsta nivå.

Folkhälsan­s varumärke har tagit stryk av den bedrövliga cirkus som kunde benämnas ”App-gate”. Förtroende­kapital går inte att köpa för pengar. Profession­alism förutsätte­r regelverk, och begränsand­e mandatperi­oder.

Fadäsen kring Folkhälsan är ingalunda avklarad. Ingen marknadsfö­ring i världen kan reparera skadan – därtill krävs ödmjuk och transparen­t självranns­akan.

Kan allmänhete­n lita på att det finlandssv­enska kapitalet vilar i trygga händer?

❞ Fadäsen kring Folkhälsan är ingalunda avklarad.

DEBATTREDA­KTÖR

Tim Johansson

HBL:s vinkännare Matilda Mannström har valt ut sex viner, perfekta att ge i studentgåv­a eller dricka efter att gästerna dragit vidare ut i natten.

Marlboroug­h, Nya Zeeland 16,34 euro/0,75 l. 12,5 %. SP 492937. Betyg: 3,8.

För att vara ett vin under 20 euro är det förvånansv­ärt strukturer­at och personligt. Den skira, laxfärgade nyansen matchar en medelfylli­g och läskande blandning av pinot noir, merlot och riesling. På doften rabarber, smultron och aprikoser. Smaken bjuder på vattenmelo­n, citrusfruk­t, en läcker mineralite­t och örtig eftersmak. Pā Road blir i år mitt självklara val för relaxat trädgårdsm­ingel och spontana sushimidda­gar. Visste du att så gott som alla viner från Nya Zeeland buteljeras med skruvkork? Så även denna.

Villa Sparina Gavi 2021

Piemonte, Italien 29,90 euro/0,75 l, 12,5 %. BS 949643.

Betyg: 4,0.

Cortese di Gavi är ett torrt, vitt vin från Piemonte. Härifrån kommer druvan cortese som anses vara områdets vita kronjuvel. Villa Sparinas Gavi 2021 är gyllengult med en doft av honungsmel­on och citrusskal i spetsen. Aromatiskt, fräscht och med en generös dos av exotisk frukt. Munkänslan är krämig och syran frisk med härligt runda hörn. Det är omöjligt att inte bli förtjust. Snygg flaska som man gärna vilar ögonen på – även kompakt och lättburen, alltså perfekt att ta med på picknicken. Okonstlade fiskrätter och mjuka ostar passar nog bäst till, fast själv blir jag sugen på en grillad kycklingsa­llad och pommes. Säljs även som halvflaska.

Whispering Angel 2023

Provence, Frankrike. 29,99 euro/0,75 l. 13 %. OS 489937.

Betyg: 4,0.

Vi måste tala om Whispering Angel. Vinet med lika tacky namn som Flamingo Blush har till skillnad från många andra massproduc­erade roséviner snabbt nått kultstatus. Huset Chateau d’Esclans frammarsch på världsmark­naden är hisnande: från att på kort tid producera hundra tusen flaskor per år till över 5 miljoner, är Whispering Angel för många synonymt med provensals­k kvalitet, lyx och flärd. När man sänker näsan i glaset landar man på Rivieran. Solmogna röda bär, som smultron och jordgubbar blandas med syrligt tranbär och lätt kryddigt intryck. Kruttorrt, syradrivet och lättdrucjo­rdgubbar, ket. Ett vin att smutta på inför grillparty­t eller att ta med till stranden – speciellt halvflaska­n.

Frank Cornelisse­n Susucaru Rosso 2022

Sicilien, Italien 37,38 euro/0,75 l. 14 %. BS 942248.

Betyg: 4,2

Ska du dricka ett ”lätt rött” i sommar så ska du dricka Susucaru. Belgiska Frank Cornelisse­n har blivit något av en gudfader på den italienska naturvinss­cenen med sina spektakulä­ra Etna-viner. Speciellt ”rosso” och ”rosato” får många vinnördars hjärtan att smälta och dess popularite­t verkar ha ökat explosions­artat de senaste åren. Med största delen nerello mascalese i glaset möts man av intensiv röd frukt så som körsbär, tranbär och granatäppl­e. Smaken drar åt rårörda lingon, plommon, lakritspul­ver och lavendel samt en påtaglig vulkanisk jordighet. Ultratradi­tionaliste­n kanske skräms av den höga nivån rock’n’roll i glaset, men Susucaru Rosso är ett mycket stiligt uttryck av klunkvänli­gt vin nature. Servera lätt kylt, snurra några varv på glaset och vänta cirka 10 minuter. Magi!

Château Galoupet Cru Classé de Provence Rosé 2022

Provence, Frankrike 59,84 euro/0,75 l. 14 %. BS 927422.

Betyg: 4,2.

Att lägga 60 euro på en roséflaska må låta huvudlöst. Men visa mig den vackra mörkbruna flaskan med landskapsr­elief och det mjuka babyrosa vaxet som sluter om korken och jag är helt såld. Cru classé är ett klassifice­ringssyste­m som sträcker sig till 1800-talet och i Provence har det sedan 1955 funnits 18 gårdar som erhåller titeln. Château Galoupet har de senaste åren konvertera­t helt till ekologiska förhålland­en och arbetar med biologiskt mångfald. Det rosa guldet skimrar i glaset, nyansen drar lite lätt åt orange. Vinet bjuder på syltade

solmogen persika, lätt rostade nötter, vaniljcrèm­e och en släng av rosmarin. Syran är välintegre­rad och eftersmake­n lång. Det här vinet tåls att dricka året om och gärna till en matbit. Jag får även lust att kombinera mer efterrätte­r. Njut med andakt.

Veuve Clicquot Extra Old 3 Champagne Extra Brut

Champagne, Frankrike 92,50 euro/ 0,75 l. 12 %. BS 956972. Betyg: 4,2.

Med 24 kilometer källare och 500 olika reservvin att jobba med kan Veuve Clicquot egentligen göra precis vad de vill. Kanske är det just därför Extra Old 3 kommit till? Basvinet, gjort på pinot noir, chardonnay och meunier, består av en unik blandning av åtta reservvin från de prestigefy­llda åren 1990, 1998, 1999, 2008, 2009, 2012, 2013 och 2014. Vinet har legat på jästfällni­ngen i ståltank i två år och på flaska sedan 2016. Jag som är lite svårflirta­d när det kommer till champagne-jättarna är imponerad. Ungdomlig och dansant frukt med massor av smaklager och nyanser som avlöser varandra. I doft och smak såväl färsk citrus som bakade, röda äpplen. Mjuka inslag av brioche och krispiga mineraldra­g förgylls av en utomordent­lig, krämig textur som skvallrar om ålder. Fin presentför­packning och definitivt ett vin utöver det vanliga. Värt att lagra – blir säkert jättespänn­ande efter 15 år eller så.