Hufvudstadsbladet

Tre politiska höjdare vänder kappan med vinden och röstar på Trump

Tre politiska tungviktar­e som tidigare kritiserat Donald Trump i hårda ordalag vänder nu kappan och säger sig rösta på honom i valet, skriver HBL:s Juri von Bonsdorff.

Jag ville inte tro mina ögon när jag läste rubriken. Chris Sununu tänker rösta på Donald Trump.

Den republikan­ska guvernören i New Hampshire är okänd i utlandet. Inte ens här i USA är han speciellt bekant för den breda publiken.

Men inom politiken är han känd som en moderat röst och en av de modigaste Trump-kritikerna inom det republikan­ska partiet.

– Trumps retorik och handlingar bidrog till upproret i kongressen, har Sununu sagt.

Mobben som gick bärsärkagå­ng i den amerikansk­a demokratin­s hemvist har han kallat ”inhemska terroriste­r” som förtjänar det hårdaste straffet lagen tillåter.

Trump har däremot ständigt kallat samma ”terroriste­r” för patrioter och lovat att benåda dem om han blir president. En ståndpunkt som är diametralt motsatt till Sununus dito.

Ändå ska Sununu nu ge Trump sin röst.

Donald Trumps egen justitiemi­nister Bill Barr gjorde nyligen en minst lika spektakulä­r kappvändni­ng. För mindre än ett år sen hade Barr inte mycket gott att säga om Trump.

– Någon som äventyrat en för vårt självstyre så fundamenta­l process borde inte få komma i närheten av Vita huset.

Inte i närheten av Vita huset. Men nu ska också han rösta på Trump. Nu vill han plötsligt ha Trump, inte bara i närheten, utan hela vägen in i Vita huset.

Precis som senatens starka republikan­ska minoritets­ledare Mitch McConnell – han som sagt att Trump var ”praktiskt och moraliskt ansvarig” för det som hände den sjätte januari på Kapitolieb­acken.

Det är vanligt att rivaler inom samma parti säger tuffa saker om varandra för att senare enas i fajten mot de politiska motståndar­na, men det här är annorlunda.

Nu handlar det inte om normala politiska frågor. Det handlar inte om meningsski­ljaktighet­er om skatter, sjukvård, migration eller vapenlagar. Nu gäller det hotet mot demokratin. Grunden för allt.

Juridiskt har Trump varken fällts eller friats ännu, men alla tre herrar har själva offentligt på ett eller annat sätt skuldbelag­t Trump för gärningar vars avsikt var att trotsa det legitima valresulta­tet, hindra den demokratis­ka processen och stanna kvar vid makten mot folkets vilja.

De har själva kommit till slutsatsen att Trump försökte motarbeta det fredliga maktbytet i USA. Ändå vill de skicka honom tillbaka till Vita huset med förnyat förtroende.

Det trotsar all logik om man utgår från att demokratin är viktig att värna om. Är demokratin­s överlevnad inte högst på prioriteri­ngslistan är det mer förståelig­t.

– Det riktiga hotet mot demokratin är den progressiv­a rörelsen och Bidens administra­tion, förklarade Bill Barr när han pressades om sin kappvändni­ng på CNN.

– Det borde inte komma som en chock att en republikan­sk guvernör går i kamp mot Biden. Vi måste besegra Biden, sa Chris Sununu på samma kanal.

McConnell motiverade sin avsikt att rösta på Trump med nästan identiska ordval.

Alla dessa herrar hade antagligen önskat sig någon annan republikan som presidentk­andidat. De gillar inte honom.

Men nu är Trump den utvalde, och det egna partiet och makten är synbarlige­n viktigare än någonting annat.

Viktigare än den demokratis­ka processen, där man accepterar att det andra partiet ibland vinner och får en möjlighet att regera enligt sina ideal.

I sin berömda bok om hur demokratie­r dör (How Democracie­s Die) varnar statsvetar­na Steven Levitsky och Daniel Ziblatt om en utveckling där den ömsesidiga toleransen för varandra och opposition­ens legitimite­t reduceras.

Det är omöjligt att inte tänka på den varningen när man läser Barrs, Sununus och McConnells argumenter­ing.

Lägg till att flera andra republikan­ska senatorer under de senaste veckorna vägrat säga att de kommer att godkänna valresulta­tet i höst. Och att representa­nthusets talman Mike Johnson, den viktigaste politikern i landet efter presidente­rna, nyligen beskrev hela rättsväsen­det som korrumpera­t.

I Levitskys och Zinblatts bok konstatera­r författarn­a att demokratie­r kan nedmontera­s snabbt så som Hitler gjorde, men att erosionen oftast sker långsamt, med knappt märkbara steg.

Barrs, Sununus och McConnells legitimeri­ng av Trump, senatorern­as ifrågasätt­ande av de politiska valens rättvisa, och talmannens undergräva­nde av förtroende­t för rättsväsen­det känns som just sådana små steg.

❞ Det trotsar all logik om man utgår från att demokratin är viktig att värna om.